söndag 17 juni 2012

Pandoras låda

Fortsätter att gräva i arkivet och den här gången har jag bättre koll på var bilden var tagen. Även detta fynd är Carlos förtjänst. Äras den som äras bör!

Mitt i branthavet norr om Balsjö så ligger denna boulder/toppreps(!)-vägg endast ett halvhjärtat stenkast från vägen. Grepp finns och jobbigt nånting jävulskt! Ett större block i landningen (helt klart flyttbart) men annars platt och fint.

[edit] Roterade bilden så att man får en mer korrekt bild av exakt hur överhängande väggen är. Uppskattar den till 35-40 grader överhäng!




Det som är lite synd med Balsjö är att stenkvaliteten är något grov och smulig. De stenar som ligger norr om Blåberget upplever jag dock som aning bättre.


Blåberget sten (på kalhygget norr om Blåberget)


/Mulder

Arkiv-X

Efter att hela Team Borrbult hade återupptäckt Bussjö-området så fick man så vackert kliva in i skamvrån för att man ratat kanske Norrlands två bästa linjer ever. Som bot för denna försmädliga incident så har "arkiv-x" åter öppnats. Gör om gör rätt!

Enda problemet med att kolla in gamla arkiv är att minnet sviktar.
- varför ratade jag nedanstående block och highball-väggar?
- var i umeå-regionen ligger de?
- kanske Carlos kommer ihåg?












[uppdaterad med fler bilder]


/Mulder

tisdag 22 maj 2012

Schvaampar

Var förbi Schtaan* och körde att kvällspass på bouldergymmet. På vägen dit så uppenbarades norrlands senaste boulderattraktion. Vi i Umeå vill också ha!


Hur gick klättringen då?
Jovars, formen har en möjlig chans att kunna infinna sig till hösten. Ryggen blir mindre dålig och jag börjar även skönja fötterna under bukfettet.

Övriga intryck?
Ny generation starka skellefteåklättrare är att vänta. Det var fullt med folk i boulderrummet och tämligen alla körde på hårda problem. Roligt och inspirerande.

Glöm inte bort NBM nu till helgen.
Själv så är jag något svårmotiverad och då är det inte bara bukfetten som avmotiverar en resa. Avfärd från Umeå vid 07:00 för att hinna till starten vid 12 och totalt 70-80 mil ryggdödande bilkörning är inget jag ser fram emot. Men ändå, det är ju nåt så jävulskt roligt så man kanske står där på startlinjen ändå?!
Linus (den stackaren) är tvångsrekryterad som domare till brännbollsyran. Roligt roligt ;)

/H

torsdag 12 april 2012

Budget-Påsk i Sundsvall

På grund av nytt arbete och taskig ekonomi (man blir inte fet på a-kassa och det är långt till lön när man börjar ny jobbet med att gå på timarvodering), så blev det en påskresa av det billigare slaget. Vandrarhem på norra berget i Sundsvall och klättring i dess närhet. Inte direkt lika glamoröst som en gite i de franska skogarna. Vad är en dag i t.ex. Skottsund jämfört med en dag i Bas Cuivér?

Det finns vissa skillnader. Annan typ av sten, mindre utbud på linjer, mindre folk, rivigare grepp och färre använda kondomer på marken. Men, glamor i all ära. Nu var det inte därför jag tränade bort både hösten och vintern. Det gjorde jag för att kunna prestera. På krimp.

Jag åkte ner till Sundsvall på långfredagen, en dag efter övriga sällskapet. Magnus och Teemus hade dagen innan passat på att göra och korrigera graden på Vitruvian Man, 7C, i krokviken. Jag hade det på känn att det dels skulle gå rätt snabbt för dem att få ihop linjen och att den troligen skulle åka ner ett snäpp. Jag jobbade lite väl länge med en sämre beta, innan Magnus kom på en smart lösning när som gjorde det möjligt för mig att göra den vid första bestgningen. Efter ca tre och en halv timmes bilkörning så kom jag fram till Skottsund, som ligger lite söder om Sundsvall, där jag möttes av näst intill perfekta förhållanden. Några få plusgrader, en lätt vind och klar himmel. Jag packade snabb ihop prylarna och kom lagom ut till området bara för att se att de andra börjat packa ihop sina saker vid Traición sds, 8A, ett av mina mål för resan. Teemu hade hittat en ny beta och gjort processen kort med problemet. Nu skulle några skulle vidare till Bergafjärden, med jag, Bodin, Magnus och Teemu stannade kvar och gick upp för slänten i skogen till ett av områdets ogjorda projekt. Efter stormen Dagmar påminner klätterområdet i Skottsund mest om en kaosartad miniatyr av Magic Woods. Först verkade den nya linjen inte alltför svårt ut, men efter att ett fotsteg pulveriserats insåg vi att linjen nog skulle bita ifrån mer än vad vi först trott. Men en timme senare var Teemu först upp och föreslog att linjen nog var 7C och lednamnet Mango sds. Jag gav bifall till detta, först efter ytterligare 45 minuter slit.

På lördagen började vi klättra i Midskogs. Där jag vid flera tillfällen har jobbat på Breakdance, 7C+, men har ärligt talat aldrig varit speciellt nära. Denna gång kändes det dock riktigt bra och efter viss beta-blackout så var high-point ett faktum. Vi tog en kort paus och drack lite kaffe. Plötsligt var de andra verkade inte längre speciellt taggade på att fortsätta på problemet, då det gick rätt tungt på breakdance (det var trots allt deras tredje dag på). Efter en kort överläggning så packade vi ihop och vände tillbaka till Skottsund. Siktet för både mig och Magnus var Traición sds, så att påstå att jag protesterade allt för mycket. Teemus beta visade sig passa mig utmärkt och efter en timmes arbete stod jag på toppen, med lite skakiga benen, då jag i vanlig ordning inte kollat hur jag skulle göra på slutet.

 

Vi höll ett litet öråd och kom fram till att den nya beta innebar att 7C+ kändes som en mer korrekt grad på problemet. Magnus var riktigt nära, men tydligen så hade tre dagar på vassa krimpar till slut tagit ut sin rätt.

Söndagen spenderades av de andra i Marna, medan jag själv rävade med att fika med Therese (som dessvärre var för sjuk för att klättra) i Birsta. Teemu öppnade ännu en ny test-piece i form av Funkyard, 7C.

På måndagen var det inte mycket annat att göra än att återigen följa i Teemus fotspår och åka till, jo ni gissade rätt, Skottsund. Magnus gick ut hårt och värmde upp med att göra Traición sds, på ca 1.5 timme. Därefter for vi direkt till Marna och fortsatte med att värma uppp på Trin Tragula, 7C, vilken Magnus nöp av på ca 30 minuter. Varma i kläderna gick vi runt hörnet till Funkyard och började med att ha sönder ett viktigt fotsteg, men efter lite meck lyckades båda ta oss upp.

Ja, ni läste rätt. Magnus gick tre 7C/7C+ på samma dag(!).

Med facit i hand så verkar det som att budgetresan gav bra utdelning denna gång. Vi gjorde kanske inte någon Ebbe, men Magnus triss i 7C/7C+ var rätt mäktigt att se :)

måndag 2 april 2012

Kvalitetsblog

Det har kommit till redaktionens kännedom att vissa elaka själar har ifrågasatt aktiviteten på norra sveriges överlägset mest intressanta blog. Nu ligger landet som så;

1) Bloggen är bara till för att uppvisa våra mest positiva sidor. Två goda människor som gör idel goda gärningar är och förblir huvudtema.
2) Mina högst personliga positiva sidor har under det senaste året blivit lite i överkant positiva. Och via inverterad matematisk logik; två så positiva saker blir negativt.
3) Vi skriver inte om negativa saker ... såvida det inte gäller götlaborgare ... och oftast inte ens då.

För våra två otrogna följeslagare så vill jag meddela att ryggen blivit mindre dålig, Linus har fått jobb och snön ligger kvar på backen.

2012 blir helt klart mitt år!

torsdag 8 december 2011

Fredrika till våren?

Om Umeå är fattigt på sten så verkar inlandet inte riktigt ha samma problem. Om du tar väg 92 från Umeå mot Fredrika, så kommer du efter ca 9 mil se en södervänd klipp vid Allvattnets strand. Sakta in och sväng på grusvägen som går upp på kalhygget på sluttningen på höger sida om 92:an. Du kommer direkt att se en sten med ett rejält brant överhäng. Stenen bjuder, utöver de två klockrena aretérlinjerna, på en 7C-ish linje på vänster sida och ett 8B-ish projekt på höger den högra sidan av facet.
Magnus jobbar på det vänstra projektet. Fyra flytt i brant terräng.
Har du mera tid så passerar du norrut genom Fredrika via Lyckselevägen och tar sikte på Stensjön, nära Betsarna. Bland den "lilla" blocksamlingen kan man bland annat hitta detta as.
Foto: Dag Knutsson

måndag 7 november 2011

Skymningstider

Vill man klättra ute i Umeå krokarna så gäller det att mycket klaffar.

Först handlar det om att hitta en timme eller två då regnet inte faller, sedan gäller det att snabbt hinna torka greppern och värma upp innan solen hinner gå ner igen. Gud ska veta att man inte har mycket marginal, å värre blir det. Troligtvis sista rycket ute blev i hälsingeskogarna vid Olberget, ett område som bara blir bättre och bättre vid varje besök.


Foto: Therese Eriksson. Problem: Små Små Saker, 7B-7C

I Umeå pekar det mesta mot att inomhus säsongen slutligen har gjort sitt intåg. Förhoppningen är att under veckan komma ut till senaste hot-spoten, Fredrika, men troligen så blir det mest IKSU fram till våren.

Det är inte direkt så att man är lyrisk över att gå in för säsongen, men samtidigt så kan det kännas gott att få kötta plast ett tag. Det är även rätt mycket på G nu, det blir minst en tävling under hösten och säkerligen någon under våren. Dessutom kommer en hel del framöver handla om att jobba för en ny boulderhall, ett projekt som ger hopp för klättringen i Umeå regionen i framtiden.