torsdag 8 december 2011

Fredrika till våren?

Om Umeå är fattigt på sten så verkar inlandet inte riktigt ha samma problem. Om du tar väg 92 från Umeå mot Fredrika, så kommer du efter ca 9 mil se en södervänd klipp vid Allvattnets strand. Sakta in och sväng på grusvägen som går upp på kalhygget på sluttningen på höger sida om 92:an. Du kommer direkt att se en sten med ett rejält brant överhäng. Stenen bjuder, utöver de två klockrena aretérlinjerna, på en 7C-ish linje på vänster sida och ett 8B-ish projekt på höger den högra sidan av facet.
Magnus jobbar på det vänstra projektet. Fyra flytt i brant terräng.
Har du mera tid så passerar du norrut genom Fredrika via Lyckselevägen och tar sikte på Stensjön, nära Betsarna. Bland den "lilla" blocksamlingen kan man bland annat hitta detta as.
Foto: Dag Knutsson

måndag 7 november 2011

Skymningstider

Vill man klättra ute i Umeå krokarna så gäller det att mycket klaffar.

Först handlar det om att hitta en timme eller två då regnet inte faller, sedan gäller det att snabbt hinna torka greppern och värma upp innan solen hinner gå ner igen. Gud ska veta att man inte har mycket marginal, å värre blir det. Troligtvis sista rycket ute blev i hälsingeskogarna vid Olberget, ett område som bara blir bättre och bättre vid varje besök.


Foto: Therese Eriksson. Problem: Små Små Saker, 7B-7C

I Umeå pekar det mesta mot att inomhus säsongen slutligen har gjort sitt intåg. Förhoppningen är att under veckan komma ut till senaste hot-spoten, Fredrika, men troligen så blir det mest IKSU fram till våren.

Det är inte direkt så att man är lyrisk över att gå in för säsongen, men samtidigt så kan det kännas gott att få kötta plast ett tag. Det är även rätt mycket på G nu, det blir minst en tävling under hösten och säkerligen någon under våren. Dessutom kommer en hel del framöver handla om att jobba för en ny boulderhall, ett projekt som ger hopp för klättringen i Umeå regionen i framtiden.

onsdag 24 augusti 2011

Stenarna - TUS: 6 - 2

Magiskt ställe det där Stenarna ... man får bara fler projekt på sin lista för varje besök.

Foto: Falun-Mange är nära en "vänstervariant" av sittstartsprojektet till Tricky

En gång är ingen och två är en ovana ... SID klättras i vanlig ordning som avslutning på en drygt fem timmar lång klättersession.
Jag blev informerad om att vi klättrade fel väg ut vid förra besöket så vi tog en detour på vägen tillbaka enbart för att få testa den korrekta avslutningen. Helt klart värt det. Det som med vårt tidigare felaktiga linjeval kändes mest som ett antiklimax blev med rätt local-info ett riktigt trevligt avslut.

SID (revisited), Stenarna, Skellefteå from The Umeå Show on Vimeo.


Fantastiskt vilka trevliga linjer som göms i Stenarna. Återbesök blir nog inom en snar framtid.
/H

måndag 22 augusti 2011

Legendariskt klipp

OFF-TOPIC

Det har absolut ingenting med klättring att göra men ger en underbar inblick i hur det är att vara intervjuvande journalist här uppe i norr. Håll tillgodo.


0:43 "hä är mycke farliga killar här"


Ödmjukare besegrad mästare får man leta efter

söndag 21 augusti 2011

Regn

Ett tyvärr alltför gångbart citat: Regn är skit!

I ett surt Mosjön så tragglar vi vidare med några små framsteg på bla sittstarten till Nirvana. Som det ser ut så är man hyfsat sliten när man kommer in till Nirvana's startgrepp. Det bådar tyvärr inte gott. Känns som att man måste lyfta sin toppkapacitet ett par pinnhål. Här kan man snacka om milsvid skillnad mellan att länka flytten till att sätta hela skiten.

Dagens "nästan där" förärades av självaste Heinrich "fladderfot" Harrer på dyno-projektet på lilla stenen.


Foto: Dynokungen


Foto: Fladderfot parerar en king-swing

/H

lördag 20 augusti 2011

Koordinater

Har hittat ett fantastiskt fredagsnöje i att sätta ut block på 27crags (Kantaberg) med hjälp av GPS-tags från kort tagna med mobilen.
Jag kan säga som så; min minnesbild är helt fel och varför kan man inte enas om en enda standard för GPS-positioner?

Foto: GPS-positioner konverterade från WGS84(grader,minuter) till WGS84(decimaler) och inlagda på 27crags

Nå, int vet ja. Hä jär ju som tacksamt å slipp å åk 30mil bar för å koll in vöre stejna legg mä samtidigt så jär hä som mötot att hä int gå pär automatik.

/H

lördag 13 augusti 2011

Stenarna

Så var dagen kommen. Jag har känt till området i nästan två decennier och passerat det ett hundratal gånger men har aldrig besökt det.

Plats: Stenarna, Skellefteå
Förhandsinfo: Vasst
Eget omdöme: Bra område med ett par högklasslinjer. Visst nöttes det hud men inte i närheten av vad jag hade fått intryck av. Jag skulle drista mig att säga att kvaliteten påminner om en hybrid av I20 och Ökberget (Umeå-områden). Vi klättrade där från 12 till 19 i strålande sol och härlig sommarvärme innan huden gav upp. Ni får dra era egna slutsatser.
Återbesök: Givetvis!
Guide: Vi hade en hyfsat bra skiss av området men personlig guidning är nog att föredra.

Jag har klåpat en liten film så här direkt på småtimmarna för att ge en bild av området. Ingen musik och taskig editering men nu ids jag bara inte lägga ner tid och energi. Kraften är slut.

video

måndag 1 augusti 2011

TUS Träningssystem

TUS står som bekant för innovation, idé och uppfinningsrikedom, utveckling, koncept, innovation, framkant, hjältemod, ödmjukhet och ytterligare lite innovation. Nu har vi äran att presentera ännu ett patenterat (patent pending) träningssystem som exakt hela klättervärlden bara olidligt har väntat på.

The TUS Brave and Humble Training System for Ultra Power Dynamic Lock Off Strength Et Cetera Board
(populärt kallat för TTUSBHTSUPDLOSECB).

Foto: Vi valde att ha gröna grepp som "lätt" och gula grepp som "hårt".


Foto: Linus kör "brett" på TUS-brädan. Axlar stora som handbollar och underarmar som Karl Alfred.

Greppen beställer man från Ergoholds. Klassisk campus-lutning är vad greppen är designade för. Hålbilden är enligt; 40/80cm i breddled samt 25cm i höjdled.
/TUS

lördag 30 juli 2011

En bild säger mer ...


Foto: Startgreppet på den otroligt populära Mr Hallontårta, Obbola

torsdag 28 juli 2011

Gubbhäng i Rösås

Så var det dags för reppremiär i Rösås. Givetvis så valde vi en härligt varm och solig dag för att det är mest skonsamt för alla gubbkrämpor som skulle ut i naturen. Dessutom så hade vi lyckan att anlända direkt efter en regnskur vilket bidrog till accentuera den härligt kvalmiga upplevelsen. Att det typ aldrig blåser på detta berg var ytterligare grädde på moset. Nog om vädret, klättringen var över förväntan (tolka det hur ni vill).

Saku har lagt ner ett storstilat arbete med att sätta/bulta upp ett gäng nya sportleder (dock så kan han behöva lite extrahjälp med rensningsarbetet då man såg ut som en kolgruvearbetare efter varje försök att hitta alternativa lösningar).


Foto: Fjodde på "någonting-lainen"


Foto: Lorden på "någontingannat-lainen"

/Gargamel

söndag 24 juli 2011

Finsk vänort

... eller inte.

Man blir ju som lite sugen på att åka över till Vaasa för att testa lite av deras eminenta bouldering. Trots att Vaasa ligger närmare än både Mosjön och Lycksele så rör det sig om en smärre ekonomisk bomb att färdas över kvarken. Alternativet är att köra runt bottenviken (ca 840km) men för den insatsen så känns grannlandet i väst som ett betydligt närmare/bättre alternativ.

När ska det bli billigt igen att åka färja över till Finland? Jag minns den tid då man betalade 20:- för busstransfer och båtresan var gratis. Återinför taxfree!

Vaasa har stått på min att göra lista i snart ett decennium och tyvärr så kommer det nog att stå kvar ett tag till ;-(

Fatcamp

TUS feta och totalt otränade halva (eller om man går efter storlek så borde det var 3/4) har varit på fatcamp uppe i Norr. Eftersom att det rör sig om grav ohälsosam fetma så har repklättring ordinerats.

Kälsberget är helt klart Sveriges absolut bästa sommar-crag[1]. 27 grader varmt och strålande sol är inga problem för denna nordvända klippa som ligger helt i skugga efter 12. De flesta greppen på klippan är av positiv karaktär vilket gör att man inte halkar omkring trots varmt väder.


Foto: Kälsberget, Älvsbyn

En rolig sak är att det har börjat dyka upp nya lokala förmågor som inom ett par år kommer att stå för fortsatt utveckling av området (bultning och avverkning). Det finns fler sektorer som behöver bultas där det finns plats för minst ett dussintal 10-15m leder i övre 6-registret och lägre 7-registret[2].

[1] Som min förebild, mr Åttanus, så är det obligatoriskt att "hypa" hemmaområden.
[2] Fjodde dök upp som gubben i lådan och informerade om sin senaste rektur.

/Tjocko Smocko

tisdag 19 juli 2011

Dagens bild

Panoramafunktion är ett måste för att få med alla norrlandsspottare på bild.


Foto: Linus E klättrar och alla vi andra tittar på.

onsdag 13 juli 2011

The Sundsvall Summer Show

Det är i Sundsvall det händer för nuvarande. Bodin & Co har verkligen hållit ångan uppe den senaste tiden. Flertalet nya linjer på, mer eller mindre, nya områden har dykt upp under sommaren.

TUS kan varmt rekommendera både Omsberget och Lillgalten. Båda fungerar bra under sommaren och erbjuder fina linjer i de flesta grader.http://www.blogger.com/img/blank.gif

Omsberget har några pärlor i 7A-7C registret, där en del även har rätt bra höjd. Den mest intressanta sektorn är Grottan, där den finaste linjen jag klättrade var Goddamn,7A+. Även om den mest minnesvärd bestigningen var Nemocera, 7B+, då jag höll på att göra bort mig totalt vid den rätt luftiga urtoppningen.

Lillgalten har lite mer spridning på graderna, med fina linjer i både 6A-6C och 7A-7B regionen. Dock anmarschen till vissa sektorer rätt lång. Finaste linjen jag gjorde där var Le Balance de la slope, 7A+. En linje som jag trodde skulle passa mig bra, men som gäckade mig, var Porcellus, 7B. Dessutom glömde jag helt enkelt bort att testa Trippel axel, 6B+, som såg riktigt trevlig ut.


Therese på Lockoff High, 7A.

På hemmafronten så har det varit lugnare. Det har varit viss aktivitet i Lycksele. Dessvärre har jobb, väder och avståndet satt käppar i hjulen för några större bravader. Men två linjer har hunnits med i alla fall, först ut blev Campus för korta, 7A+-ish och Skenhelig, 7B-ish. Den senare erbjuder ett rätt fint kruxflytt.

lördag 11 juni 2011

På begäran av Hasse

Här en lite karta och nya bilder från senaste besöket från Lycksele. Nu verkar det som att tropisk värme satt käppar i hjulen för klättring denna helg, men förhoppningsvis så återgår vädret till det mer normala snart..

Översiktskarta:


Sten på området norr om 365:


Sten på strandområdet:


Stenar på Tjärnområdet:








måndag 30 maj 2011

Lycksele

Som Lorden redan rapporterat om så var det scoutning av block som stod på menyn under söndagen, pga i hållande regn.

Fyra områden och 30 mil senare så är det med lite förvirrat minne som man försöker att sortera sina intryck, för jag gissar att vi sett mellan 40-50 stenar med mer eller mindre klättervärda linjer på.

Här följer en väldigt kort resumé. Både Lycksele och Tuggensele är väl värda att besöka, men framförallt Lycksele stack ut lite extra. Lycksele har ett område med flertalet stenar av rätt storlek med fina linjer. Av dessa är många både branta och grepprika. Tuggensele har även det en hel del att erbjuda, kanske inte riktigt lika solklara linjer som i Lycksele men inte på något sätt dåligt. Stenarna är överlag av god storlek.

Båda områdena får betyget "Väl Godkänd" av TUS och vi hoppas i framtiden kunna återkomma med lite mer matnyttigt information, såsom rapporter om klättrade problem, från dessa områden.

Här kommer några smakprov från Lycksele. OBS: den sista kräver bultning.

tisdag 10 maj 2011

Lugna mig!



Det var ungefär det besked som fingret gav under gårdagen. Det kändes bra till en början, riktigt bra faktiskt, men sedan så stelande fingret till. Troligen handlar det om en sliten pulley.

Så det blir nog lite längre vila från klättring än vad jag hade hoppats på, istället så blir det mer fokus på löpträning och MAQ övningar. Men när rörligheten i fingret kommer tillbaka till fullo och smärtan släppt så blir det lättare klättring, med minimalt inslag av krimp. Hur man nu kan lägga undan den i platteå.

Det positiva under gårdagen var dock att man hittade igen två linjer som jag gått förbi utan att ha sett under alla mina besök vid Ökberget. Den ena hade nummer 30 och den andra 40. Vet inte om de är gjorde eller ej, men de så rätt intressanta ut. Även om problem nummer 40 hade hyfsad grytvarning.

måndag 9 maj 2011

Tiden flyger fram i en fruktansvärd hastighet

Så är det faktiskt. Det har varit lite upp och ned vända världen här uppe på sista tiden. Så det här inlägget blir ett inlägg med ett stort innehål, i en liten förpackning.

Det hela började med att jag fann mig själv i mitt livs form. Jag var ostoppbar. Men plötsligt säger ena fingret "aj" och istället för att ladda inför att testa sittstarten till Nirvana, så fick jag finna mig i att se fram mot att återigen kunna hänga ens i en stång utan att känna "aj". Inte så muntert.

Vad göra?

Helgen resmål var redan bestämt. Mosjön, med finfrämmande på intåg! Det var bara att packa in Therese, Magnus och Wiklund (den siste glömmades nästan bort) i bilen och susa ned i den svart faran på lördagen. På plats väntade David Hallman, Patrik Olander och Teemu Miettinen, vilka var i full färd med att testa alla problem. En taktik som testats förut, med blandade resultat. Så även denna gång. Teemu såg riktigt vass ut, gick ut stenhårt med en fin flash av den aviga Return to Sender 7B+! Det såg även bra ut på sittstarten, men där ville det sig inte riktigt.



Teemu var även grymt nära på I Skuggan av Eden 7C+, vid två tillfällen. Det absolut sista flytten gäckade honom två vid två tillfällen. Resten av truppen fick det lite tuffare, men David lät sugen på ett återbesök. Oddsen för ett bättre utfall vid nästa besök är nog goda, då betan på alla problem verkade sitta rätt bra mot slutet.

Therese testade ett annorlunda upplägg med att inleda dagen med en 2 timmars belägring av Soulweeper 6C/7A, följt av en 30 minuters sovpaus. Efter uppvak gjordes en snabb bestigning av Volbeat 7A. Klockrent upplägg!

För egen del så byttes förtvilan mot förundran. Kände direkt att det inte skulle bli en milimeter klättrat på sittstarten till Nirvana med mitt dåliga finger. Istället fick jag lära mig att jamma av Doktor Wiklund. Min första jamhandske var inte på långa vägar lika imponerande som den nya linjen som vi återfann (den hade redan hittats av Lorden och Hasse). En till synes klinisk ren off width i ett vattenslipat granittak. Inte mycket att klaga på.



Nu vet jag förvisso inte om det jag höll med kan kallas för klättring. All fokus gick åt till att försöka sitta kvar i jammen. Så för egen del handlade det mest om etablering i sprickan. Men Jonas intygade att linjen erbjöd fin klättring, rätt tung dessutom, kanske rent av en framtida klassiker(?). Vilket gör att jag inte känner mig allt för modfäld. Det där med att ta sig från jam till jam, verkar vara ett projekt för framtiden.

Men först skall fingret testas igen. I morgon bär det av till Ökberget.

tisdag 26 april 2011

Från klarhet till klarhet


En som inte har legat på latsidan under vintern är Therese Eriksson, som gjorde personbästa för några veckor sedan med The Pledge, 7A, i håkmark.

Under helgens resa till Sundsvall så visade hon att det fanns mer att hämta. Efter tre dagar med intensiv klättring så kunde hon lägga till följande problem till listan :

Hälsporre 6C+ Raholmen
Prankster 7A Bergafjärden
Smulpaj 6C bergafjärden
Black Hole Sun 6B+ Krokviken

Den mest imponerande var att det inte lades speciellt mycket tid på någon av problemen. När hon endå var i farten så testades även Gyllene Snittet, 7B, vilket tyvärr inte resulterade in någon send, men väl mersmak.

Själv fastnade jag för en av de nya linjerna på Raholmen, Nangilima 7C/7C+, en ruggit fin linje som jag trodde att jag hade i en liten säck redan under första sessionen. Men efter två besök så fick jag nöja mig med att ha gjort den i två sekvenser.

måndag 4 april 2011

Snöslask och ny beta



Årets premiär i Mosjön i söndags blev en succé, men för egen del så höll den på att sluta i fiasko redan innan den börjat. Att glömma storskona hemma var inte den bästa starten då anmarchen utgjordes av 1 km pulsande i sockersnö upp till knäna. Däför var det inte undra på att de nya besökarna, Magnus, Clas och Stefan, var rätt skeptiska på vägen upp till området.

Men jag tror att även de tyckte att det var värt besväret. Stenarna hade iofs inte hunnit torka upp helt och hållet, men i taket på den stora stenen så kunde vi i alla fall jobba in flytten på två av stenens fina linjer, Shangri-La och Mumana.

Dagens höjdpunkt var att Magnus listade ut betan till sittstarten på Mumana. Två stora flytt, en häl- och en tåkrok, vips så är man inne i i ståstarten, utan att förvirra sig ut alltför mycket på aretén. Flytten var inte gratis, men efter en del jobb så länkades flytten, men en blöt urtoppning förhindrade några seriösa press. Hursom heltst så är sittstarten är ett riktigt fint problem som jag ser fram mot att få köra på igen.

torsdag 31 mars 2011

Livsglädje



Mackan går all-in på La Vie d'Ange i Bas Cuvier.

söndag 27 mars 2011

Uppvak


Precis som förra årets resa till font så känns återkomsten hem som att vakna upp ur koma.

Förra året betalade island tillbaka sina bankskulder i form av vulkaniskaska som lamslog europas flygtrafik. I år bombar världen Libyen, i ledning av Frankrike(!?). Japan är däckad av jordbävningar, tsunamis och radioaktivitet. Mona Sahlin har ersatts av nån snubbe med mustasch (Juholt?). Allt detta sker medan man har spenderat tre veckor med att slarvat omkring i skogarna runt Fontainebleau och funderat om man endå skulle ta och köpa sig en poff-boll.

Hur gick det då?

Mja, som väntat så blev det inte speciellt mycket gjort på listan. Écaille de Lune gick iofs ned fort denna gång, men resterande problem bjöd för starkt motstånd även denna gång. Det positiva var att det kändes bra mycket bättre på dessa problem jämfört med tidigare besök.

Men återigen så var det helt uppenbart att jag har svårt att hantera ett ställe som Fontan. För många bra linjer i skogen och dålig fokus är en farlig kombo. Det blir lätt lite för mycket av det goda. Men, det var en sjuhelvetes träningsresa och denna gång är jag inte lika ledbruten som jag varit efter tidigare resor.

Gårdagen ägnades åt att snabbtesta formen här på hemmaplan. Håkmark bjöd föga motstånd och först började jag fundera hur det egentligen står till med graderna där ute. Fast med tre veckor i font i bakfickan och en rellativt lugn sista veckan så är nog formen bra. Jag tror att våren kan bli intressant!

torsdag 17 mars 2011

internetskugga

Uppdaterar från donkan.fr ala twitter-stuk.

Kära dagbok, vi har det bra. Idag var det superkrisp i skogen. Träffade geir&co vid geckoblocket. Roligt.
Jag stukade den "andra" foten. Mindre roligt.
Mackan (olyckan) kom, söp och for. Vi är inte riktigt tillbaka på banan ... men snart.

Vi kan iaf inte klaga på vädret. Har varit bra och nu ska det tydligen bli bättre.
Over and out.
/H

tisdag 15 februari 2011

T minus 20 dagar

Jäklar, tiden flyger verkligen förbi. När planerna för en resa till Bishop grusades innan jul så lades fokus omgående om till Font. Det var inte direkt svårt att hitta inspiration, det är ju trots allt ett område i världsklass. Världens största sandlåda, för vuxna.

Tick-listor är alltid jäkligt roligt. Att ticka av dem verkar dock inte vara lika roligt, inte om jag skall kolla på min egen från förra året.

Jäklar, inte en enda av de 15 problem som var med på listan gjordes!! Nu var jag iofs rätt tydlig med att det skulle vara en glädjekalkyl, men om sanningen ska fram så testade jag bara fyra av de problem som jag hade på listan. När jag så här ett år senare går igenom listan igen så kan jag faktiskt inte riktigt förstå hur vissa av dem ens kom med på listan.
Nå, vad göra?

Listan har kondenserats och "ratet" har tagits bort. Mot slutet har även en liten pärla fått komma till.

Noir Désir 7C - Fin linje
Symbiose 7C - Är det torrt när man går förbi..
Éclipse 7C - Klassisker
Écaille de Lune 7C - Har man gjort alla flytt så..
Gargantoit assis 7C - Snygging
Le Mandarin 8A - Det ser fortfarande sjukt lätt ut när Tyler gör den
Fata Morgana 8A - Alltid med på tick-listan till Font
Les Beaux Quartiers – Kalas linje!

Självklart så har jag lagt till en poll på sidan!

Fontanregler

I och med stundande resa så tycker vi att detta ämne är högaktuellt. Vi behöver professionell hjälp!

TUS spenderade en regnig dag och en solstekande dag med att köra Vandale på "rätt sätt". Dvs start med båda händerna i undertaget. Dock så verkar vi vara de enda idioterna som försöker efterleva bleausardsens krav på etik, estetik och moral.
(Mitt diskbråck ansåg fö att det "första" flyttet var ungefär i paritet med att göra hela problemet startandes i "andra" greppet. Ok, lite biased åsikt men belyser problematiken med startdefinition)

Så vad är då korrekt beta för Vandale?
Är det frågan om en hög och låg sittstart eller är bleausardsen bara tjuriga och missunsamma?

Alternativ 1 (ála bleausard):[startar 0:50]


Alternativ 2 (dynamisk (?) start):[startar 6:01]


Alternativ 3 x2 (hög start):


fredag 4 februari 2011

Bleau 2011

Vi har haft bokningen klar ett par månader men på något magiskt sätt så har jag undvikit att se nyhetsvärdet i detta. Kanske mest på grund av att det inte finns något nyhetsvärde överhuvudtaget. Men TUS är ju en blog och på bloggar så ska man skriva om ointressanta saker.

Tillsammans med den spanska norrlänningen med den goa götlaborgsdialekten (aka Carlos) och min nu mera evige radarpartner Richard John "Dick" Grayson (aka Linus) så blir det lyxsemester i Playa del Fontainebleau. Tre veckor i mArse är vad som gäller. Denna gång så blir fokus på boendet (giten är typ ett slott), mat (i vanlig ordning så bosätter man sig i närheten av gigantiska Carrefour) och lekstuga (precis alla äkta och oäkta ungar ska med). Vem vet, kanske till och med pappalediga Sydde ansluter. Den som lever lär se.

Så vad är så speciellt med just denna font-resa (den tredje inom ett år!)?
*) I våras så var det comeback efter ett lite för långt skadeuppehåll. Gick hyfsat. Framförallt så var det jävligt roligt. Iofs så regnade det första veckan och sommaren anlände tredje veckan men ändå riktigt roligt.
*) I höstas så var jag både sjuk och jävulskt sliten. Dessutom så hade vi pissväder och bilinbrott. Det är glömt nu. Vilken höstresa?
*) Nu börjar jag faktiskt känna att formen är åter gryende. Jag känner mig inte en dag äldre än 38 ... och det är jag inte heller.

Nå varför skriver jag detta?
Det börjar vara dags för upptakt. Linus har lovat att komma med ett blogginlägg om tankar inför resan. Om hur otroligt stark han är! Linus har gått cirklar runt undertecknad ... fram tills nu.

Om det var smart att åka på Amerikansk konferens/mat-resa medan jag tränar secret kung-fu power training på hemmaplan lär han säker berätta ;-)

måndag 31 januari 2011

Ny strategi

Dagge sa något vist för ett tag sedan [1]. Han sa att man skulle fokusera på att utveckla sina styrkor mer än sina svagheter. I mina öron så lät det helt perfekt. Själv så har jag harvat på i flera år med diverse "open hand"-träning. Det har till och med gått så långt att jag tappat den naturliga gåva som man tilldelas när man växer upp i byn med det fantastiska kranvattnet. Gåvan att krimpa. Alla från byn kan "full krimpa"! Faktum är att fullkrimp är tämligen det enda man behärskar. Byn med de små positiva listerna erbjuder nämligen inget annat.

Efter höstens superbedrövliga fontan-resa så stärktes mina (eller Dagges) idéer om "back to basics". Sydde [2] har en magisk fullkrimp som man enbart kan beundra. Där stod jag och drömde mig tillbaka till full-krimpens storhetstid.

Sagt och gjort. Jag har satt mig själv på fullkrimp-träning under ett par veckor. Från början så gick det piss och jag tvivlade på mina minnesbilder om krimpgåvan. Men så igår så besannades alla våra farhågor (Linus och Jonas lät verkligen från själens djup jätteglada för min skull, yeah right).

Linus och jag drog ut till Strömbäcks Klätterarena för att sluta upp med powergurun Jonas. Vi hade inte varit där sedan i våras och jag såg fram emot stortorsk. Moon-problem på Moon-bräda = tokkrimp.


Foto: Jonas på Moon-väggen i strömbäck

Efter ett tags harvande så satt den helt plötsligt. Ett hårt moon krimp-problem. Och jag som aldrig bouldrat 7C, varken inne eller ute [3]. Och inte för att dumdryga mig men jag hade nog lite marginal också. Men i ärlighetens namn så var den givetvis helt felgraderad. Max 6C, jag använde ju inte ens det onödiga fotsteget. Iofs så gjorde jag inte ens alla moves när jag körde där i fjol men det hör inte hit. Då hade jag ju inte fullkrimptränat.

Summa summarum: Nu blir det fullkrimp för hela slanten. Slut med fjanteriet att bli lika dålig på allt när man har möjligheten att bli enbart halvpissig på något.




[1] Dagge hävdade att han han aldrig sagt det. Dock så medgav han att han faktiskt skulle kunnat ha sagt det samt att han dessutom inte lägger sina uttalanden på minnet. Att det dessutom fanns fler oberoende vittnen tyder på att det faktiskt finns en möjlighet att det var sagt så.

[2] Helt ärligt. Har ni kollat in Syddes 27crags-scorecard från höstens fontanresa. Helt jävla otroligt. Vilken maskin.

[3] Givetvis så finns det inga inomhusproblem som är svårare än 7A. Att tro något annat är självbedrägeri. Det finns lätta och svåra men definitivt inga 7C. Dessutom så är Umeå soft.

torsdag 27 januari 2011

Lättja, otur och säkerhet

It was bound to happen. Förr eller senare så skulle man givetvis få någon klätterrelaterad pryl släppt rakt i skallen från högre höjder. Nåja, otur i turen, jag verkar ju ha överlevt.

Vad hände?
Jag fick en ganska maffig/tung modell av insexnyckel precis mitt på skallen från ca 7 meters höjd. Ett rejält "klonk" ljöd tydligen i hallen. Sen så blev det svart.


Först så tänkte jag ungefär i stil med "jaha, nu var den här säsongen också åt helvet" men insåg sedan något i stil med "jag tänker, alltså kan det inte ha varit allt för farligt". Men jag var inställd på att det var några av de nya fina stora tunga CORE-greppen som kom flygande. Tur var nog att det bara var en insexnyckel. Tur också att den inte landade med den spetsiga delen neråt. För med den anslagsenergin, och spetsen neråt, så hade den garanterat gått genom skallbenet.

Nog om (min) tur.

Det var ren och skär jävla LÄTTJA som gjorde att jag fick den i skallen. Ett par minuter tidigare så blickade jag upp och såg att snubben hade hängt väskan (singing rock gear bag) högst upp på väggen i enbart axelremmen över ett inte allt för stort grepp. Själv så var han nere på backen och jag misstänker att man inte lämnar en väska på väggen om den är helt tom på grepp. Redan där borde man ha anat oråd. Men han hade ju satt ut avspärrningar så man tänkte väl att ingen ska ju ändå gå där, förutom han själv.

Ett par minuter senare så gick jag på utsidan av avspärrningen, tittade upp och tänkte "bara jag inte får väskan i huvudet", tittade ner och PANG. Efter ett tag så såg jag insexnyckeln och då jävlar brann det.

-"Din d**** j**** s***** j**** i****, hur j**** d** i h****** kan man för i h***** bli?!" (OK, det tog inte slut där. Faktum är att gjorde som Dansken och förklarade så att alla förstod läget via en härlig monolog.)

Hade det varit otur så hade jag accepterat ödet. Jag har varit offer för "otur" tidigare och tagit det som en riktig man/kvinna. Denna gång så handlade det bara om ren LATHET och brist på OMDÖMME.

När man jobbar med höghöjdsjobb så ska alltid SÄKERHETEN gå först. Väskor, borrmaskiner, insexnycklar och allt annat som man kan sätta fast ska man sätta fast. Det finns slingor, tejp och karbiner till förbannelse vid väggen.

Hur jag mår?
Fortfarande rejäl huvudvärk med saftig bula på skallen. Dessutom inte helt glad.

onsdag 26 januari 2011

Vem skottar?

Så var det äntligen dags att dra igång säsongen för 2011. YR lovar klätterbart/nollgradigt till helgen och vi på TUS undrar vem som ämnar blir årets komet i Umeå.

- Vad ska göras?
- I20-stenen ska skottas fram!

- Varför?
- Därför! Dessutom så har klätterfolk från andra delar av Sverige flyttat upp hit enbart för den stenen. De stackarna tvingas även att skriva in sig på universitetet för att ha råd med denna elitsatning.

- What's in it for me?
- Cash, fame and glory! Dessutom så kan jag slänga in lite "magic beta" i potten.


En återblick på fjolårets hjälte. 2010 blev Linus år med bla fri kost, logi, resor, sherpas och spotters. Bara positiv feedback och lyckliga minnesbilder. De problem som han inte klarade blev han "power-spottad" uppför. Kort och gott ett perfekt år med idel framgång. Vem vill ha det så i år?

Gåvan from Linus Malm on Vimeo.