Vissa dagar så kan det kännas som att man lika gärna skulle kunnat skita i att sticka ut och klättra. I förmån till att ligga kvar hemma i soffan, öppna en påse chips och senare somna till en gammal Wallander-rulle.
Igår så hade jag faktiskt inte klandrat vare Hasse eller mig själv om någon av oss valt denna enkla och ack så bekväma väg ut, istället för att fara till i20-stenen igår.
Hasse hade jobbat på huset hela dagen och inte verkar ryggen bli så mycket bättre av det. Själv hade jag besökt gymmet, i ett försök att på något sätt hitta tillbaka till någon form av.. just det.. form, efter en månad av la vida loca (läs konferenser). Det var varmt och lite fuktigt ute. Jag upptäckte att jag glömt skorna hemma när vi packade ur bilen, så det blev en extra vända hem. Båda hade glömt myggmedel visade det sig väl på plats igen.
Men. Hur det nu än var så var det jäkligt nice att vara ute. Hasse drog fram ett gammalt indiantrick ur rockärmen och lade rikligt med granris på elden, vips så var myggen borta.
Den kraftiga röken som bildades resulterade i mobilkamerafoton som övriga klätterbloggar hade kissat på sig av avund för.. eller kanske inte.
Dock gav röken i kombination med daggen en makalös friktion.. eller kanske inte det heller.
Men. Det kändes dock riktigt bra efteråt att ha kommit ut efter alla om och men. Som medlem i Team Jante så är jag den förste att påpeka att jag inte besitter sveriges tjockaste pannben.. men jag tror baske mig att det börjar ta sig.. sakta men säkert.
