Budget-Påsk i Sundsvall

På grund av nytt arbete och taskig ekonomi (man blir inte fet på a-kassa och det är långt till lön när man börjar ny jobbet med att gå på timarvodering), så blev det en påskresa av det billigare slaget. Vandrarhem på norra berget i Sundsvall och klättring i dess närhet. Inte direkt lika glamoröst som en gite i de franska skogarna. Vad är en dag i t.ex. Skottsund jämfört med en dag i Bas Cuivér?

Det finns vissa skillnader. Annan typ av sten, mindre utbud på linjer, mindre folk, rivigare grepp och färre använda kondomer på marken. Men, glamor i all ära. Nu var det inte därför jag tränade bort både hösten och vintern. Det gjorde jag för att kunna prestera. På krimp.

Jag åkte ner till Sundsvall på långfredagen, en dag efter övriga sällskapet. Magnus och Teemus hade dagen innan passat på att göra och korrigera graden på Vitruvian Man, 7C, i krokviken. Jag hade det på känn att det dels skulle gå rätt snabbt för dem att få ihop linjen och att den troligen skulle åka ner ett snäpp. Jag jobbade lite väl länge med en sämre beta, innan Magnus kom på en smart lösning när som gjorde det möjligt för mig att göra den vid första bestgningen. Efter ca tre och en halv timmes bilkörning så kom jag fram till Skottsund, som ligger lite söder om Sundsvall, där jag möttes av näst intill perfekta förhållanden. Några få plusgrader, en lätt vind och klar himmel. Jag packade snabb ihop prylarna och kom lagom ut till området bara för att se att de andra börjat packa ihop sina saker vid Traición sds, 8A, ett av mina mål för resan. Teemu hade hittat en ny beta och gjort processen kort med problemet. Nu skulle några skulle vidare till Bergafjärden, med jag, Bodin, Magnus och Teemu stannade kvar och gick upp för slänten i skogen till ett av områdets ogjorda projekt. Efter stormen Dagmar påminner klätterområdet i Skottsund mest om en kaosartad miniatyr av Magic Woods. Först verkade den nya linjen inte alltför svårt ut, men efter att ett fotsteg pulveriserats insåg vi att linjen nog skulle bita ifrån mer än vad vi först trott. Men en timme senare var Teemu först upp och föreslog att linjen nog var 7C och lednamnet Mango sds. Jag gav bifall till detta, först efter ytterligare 45 minuter slit.

På lördagen började vi klättra i Midskogs. Där jag vid flera tillfällen har jobbat på Breakdance, 7C+, men har ärligt talat aldrig varit speciellt nära. Denna gång kändes det dock riktigt bra och efter viss beta-blackout så var high-point ett faktum. Vi tog en kort paus och drack lite kaffe. Plötsligt var de andra verkade inte längre speciellt taggade på att fortsätta på problemet, då det gick rätt tungt på breakdance (det var trots allt deras tredje dag på). Efter en kort överläggning så packade vi ihop och vände tillbaka till Skottsund. Siktet för både mig och Magnus var Traición sds, så att påstå att jag protesterade allt för mycket. Teemus beta visade sig passa mig utmärkt och efter en timmes arbete stod jag på toppen, med lite skakiga benen, då jag i vanlig ordning inte kollat hur jag skulle göra på slutet.

 

Vi höll ett litet öråd och kom fram till att den nya beta innebar att 7C+ kändes som en mer korrekt grad på problemet. Magnus var riktigt nära, men tydligen så hade tre dagar på vassa krimpar till slut tagit ut sin rätt.

Söndagen spenderades av de andra i Marna, medan jag själv rävade med att fika med Therese (som dessvärre var för sjuk för att klättra) i Birsta. Teemu öppnade ännu en ny test-piece i form av Funkyard, 7C.

På måndagen var det inte mycket annat att göra än att återigen följa i Teemus fotspår och åka till, jo ni gissade rätt, Skottsund. Magnus gick ut hårt och värmde upp med att göra Traición sds, på ca 1.5 timme. Därefter for vi direkt till Marna och fortsatte med att värma uppp på Trin Tragula, 7C, vilken Magnus nöp av på ca 30 minuter. Varma i kläderna gick vi runt hörnet till Funkyard och började med att ha sönder ett viktigt fotsteg, men efter lite meck lyckades båda ta oss upp.

Ja, ni läste rätt. Magnus gick tre 7C/7C+ på samma dag(!).

Med facit i hand så verkar det som att budgetresan gav bra utdelning denna gång. Vi gjorde kanske inte någon Ebbe, men Magnus triss i 7C/7C+ var rätt mäktigt att se :)

The Sundsvall Summer Show

Det är i Sundsvall det händer för nuvarande. Bodin & Co har verkligen hållit ångan uppe den senaste tiden. Flertalet nya linjer på, mer eller mindre, nya områden har dykt upp under sommaren.

TUS kan varmt rekommendera både Omsberget och Lillgalten. Båda fungerar bra under sommaren och erbjuder fina linjer i de flesta grader.http://www.blogger.com/img/blank.gif

Omsberget har några pärlor i 7A-7C registret, där en del även har rätt bra höjd. Den mest intressanta sektorn är Grottan, där den finaste linjen jag klättrade var Goddamn,7A+. Även om den mest minnesvärd bestigningen var Nemocera, 7B+, då jag höll på att göra bort mig totalt vid den rätt luftiga urtoppningen.

Lillgalten har lite mer spridning på graderna, med fina linjer i både 6A-6C och 7A-7B regionen. Dock anmarschen till vissa sektorer rätt lång. Finaste linjen jag gjorde där var Le Balance de la slope, 7A+. En linje som jag trodde skulle passa mig bra, men som gäckade mig, var Porcellus, 7B. Dessutom glömde jag helt enkelt bort att testa Trippel axel, 6B+, som såg riktigt trevlig ut.


Therese på Lockoff High, 7A.

På hemmafronten så har det varit lugnare. Det har varit viss aktivitet i Lycksele. Dessvärre har jobb, väder och avståndet satt käppar i hjulen för några större bravader. Men två linjer har hunnits med i alla fall, först ut blev Campus för korta, 7A+-ish och Skenhelig, 7B-ish. Den senare erbjuder ett rätt fint kruxflytt.

Från klarhet till klarhet

En som inte har legat på latsidan under vintern är Therese Eriksson, som gjorde personbästa för några veckor sedan med The Pledge, 7A, i håkmark.

Under helgens resa till Sundsvall så visade hon att det fanns mer att hämta. Efter tre dagar med intensiv klättring så kunde hon lägga till följande problem till listan :

Hälsporre 6C+ Raholmen
Prankster 7A Bergafjärden
Smulpaj 6C bergafjärden
Black Hole Sun 6B+ Krokviken

Den mest imponerande var att det inte lades speciellt mycket tid på någon av problemen. När hon endå var i farten så testades även Gyllene Snittet, 7B, vilket tyvärr inte resulterade in någon send, men väl mersmak.

Själv fastnade jag för en av de nya linjerna på Raholmen, Nangilima 7C/7C+, en ruggit fin linje som jag trodde att jag hade i en liten säck redan under första sessionen. Men efter två besök så fick jag nöja mig med att ha gjort den i två sekvenser.

Klätterbaksmälla

Sundvallsklättertävling var grym. Fina problem, trevligt folk och en londondimma av krita.

Imponerade var att se Fredrik Bodin slakta i gammal god stil. Frågan är väll inte om senaste inlägget på Mittnytt har tagit begreppet mörkning till nya höjder. Nu har vi iofs inte fått höra hur det kändes dagen efter..

Men, tävlingens höjdpunkt var när vinnaren, Snygg-Micke fick se sitt pris.

Ett stycke tjock-TV, av märket Panasonic. Killen äger så vitt jag vet ingen TV sedan tidigare. Det blir intressant att se hur han kommer att klämma in TV-tittande i sitt annars så tajta träningsschema.

Appropå dagen efter så har jag befunnit mig i något av ett limbo dagarna efter tävlingen. Ingen träningsverk eller ledsmärtor. Bara total brist på ork och hud. Känns lite som att ha varit på en weekend resa till Font fast utan sandstenen, friskluft och rödvin.. och Font.

Dessa tider

Sedan Fontresan så var det först stort fokus på Return to Sender assis. Det har varit galet nära på tok för många gånger. Till slut så fick detta mig att åka iväg för att testa problem på andra ställen, närmare bestämt Bodins hemmadomäner, Sundsvall. Dessvärre så har de senaste två besöken mest resulterat i klättring inomhus, på grund av det instabila vädret. Men jag kan säga att Bodins senaste projekt bredvid Saga är ett riktigt fint projekt. I mina ögon är till och med finare än Saga själv.. således Norrlands finaste problem i de högre graderna???

Jag har inte frågat 8a.nu om detta uttalande är ok ännu, så jag är lite försiktig..

Här kommer i vart fall en teaser från filmandet från vårens resa till Font. Enjoy!

Font Teaser from Linus Malm on Vimeo.

EDIT: Verkar som att Bodin slutligen fick knyta ihop påsen på projektet, med namn Nangilima. Grattis!!

Overload

Sorry for the delay in updates in the blog this week, but shit (or more like work) happens.

One thing that was far from shit was the boulder competition down in Sundsvall this weekend.

As usuall the boulder problems at Grönborg where good. I most point out my envy the quality of the easier problems.. I never seem to be able to get that much fun out of the easy problems I build myself.

The harder problems were also really good I must say, especially considering that most of them where built by people using no chalk and sneakers! Just being close on some of them made my day.

A big big up to all of the junior climbers from Umeå, they were climbing like on drugs! Annother big up to Petra who made it possible for the juniors to get down from Umeå to compete and also for winning the womens class (and being 5th total).

You can find the result list at the sundsvall climbing club homepage.

I'm still looking forward to see some photos from the comp (I forgot my camera in the car..).

Well.. now it is back to work.. but this weekend will be all climbing.. staring early tomorrow :)

The Umeå Show goes south

Bodin and his Sundsvall crew are hosting a bouldering comp and (perhaps even better) a party!

TUS hope to return on sunday with a report from both!