Skönt att vara tillbaka

Första besöket i Mosjön var klart godkänd. Anmarschen underlättades avsevärt av att några lokala skoteråkare kört upp ett spår som går halvägs upp till stenarna, vilket var mycket tacksamt. Solen sken dessutom och gav tillräckligt med värme för att man skulle kunna sitta och vila mellan pressen i t-shirt.

Nästan så att man började fundera om säsongen slutade samtidigt som den startade?!

Skämt åsido, friktionen var sjukt bra. Där det inte var is eller smältvatten d.v.s., för tyvärr så var det fortfarande en del snö kvar på stenarna, men till påsk så skall nog majoriteten av större stenarna gå att toppa ur, och problem som Hyberborea var helt framtinade.

I och med att jag på förhand visst att det troligen skulle vara mer eller mindre omöjligt att toppa ur någon av problemen på grund av snö och is så spenderade jag dagen med att testa igenom de projekt som jag tränat inför i vinter.

Stora målet för året är länken mellan Mumana Assis och Nirvana. En 18-flytt lång resa utan vettiga vilor. Starten är en lurig 7C+ sekvens på 6 flytt för att ta sig in i Nirvanas startgrepp (varav 3 skiljer sig från sekvensen i Mumana assis) och där den stora utmaningen nog blir att utföra Nirvanas krux som flytt nummer 14. Efter en ordentlig uppvärmning så gick första länken ner efter 5 försök, men sedan snöade jag helt in på matchningen in i Nirvanas startgrepp. Jag tror mig komma ihåg hur det skall göras, men fick inte till det denna dag. Bättre lycka nästa gång.

Mål nummer två är Armins fina sittstart till Soulweeper. Ett problem i 8B-regionen med en riktigt hårt krux. Dessvärre var denna linje för blöt för att jobbas på, med jag fick i alla fall klämma på några av greppen.

Dagen avslutades istället med att gå igenom flytten på sittstarten till Return to Sender Assis. Vilket påminde mig om vilket sjukt fint problem det är.

Tack Lorden för de fina bilderna

Regn

Ett tyvärr alltför gångbart citat: Regn är skit!

I ett surt Mosjön så tragglar vi vidare med några små framsteg på bla sittstarten till Nirvana. Som det ser ut så är man hyfsat sliten när man kommer in till Nirvana's startgrepp. Det bådar tyvärr inte gott. Känns som att man måste lyfta sin toppkapacitet ett par pinnhål. Här kan man snacka om milsvid skillnad mellan att länka flytten till att sätta hela skiten.

Dagens "nästan där" förärades av självaste Heinrich "fladderfot" Harrer på dyno-projektet på lilla stenen.


Foto: Dynokungen


Foto: Fladderfot parerar en king-swing

/H

Dagens bild

Panoramafunktion är ett måste för att få med alla norrlandsspottare på bild.


Foto: Linus E klättrar och alla vi andra tittar på.

Tiden flyger fram i en fruktansvärd hastighet

Så är det faktiskt. Det har varit lite upp och ned vända världen här uppe på sista tiden. Så det här inlägget blir ett inlägg med ett stort innehål, i en liten förpackning.

Det hela började med att jag fann mig själv i mitt livs form. Jag var ostoppbar. Men plötsligt säger ena fingret "aj" och istället för att ladda inför att testa sittstarten till Nirvana, så fick jag finna mig i att se fram mot att återigen kunna hänga ens i en stång utan att känna "aj". Inte så muntert.

Vad göra?

Helgen resmål var redan bestämt. Mosjön, med finfrämmande på intåg! Det var bara att packa in Therese, Magnus och Wiklund (den siste glömmades nästan bort) i bilen och susa ned i den svart faran på lördagen. På plats väntade David Hallman, Patrik Olander och Teemu Miettinen, vilka var i full färd med att testa alla problem. En taktik som testats förut, med blandade resultat. Så även denna gång. Teemu såg riktigt vass ut, gick ut stenhårt med en fin flash av den aviga Return to Sender 7B+! Det såg även bra ut på sittstarten, men där ville det sig inte riktigt.



Teemu var även grymt nära på I Skuggan av Eden 7C+, vid två tillfällen. Det absolut sista flytten gäckade honom två vid två tillfällen. Resten av truppen fick det lite tuffare, men David lät sugen på ett återbesök. Oddsen för ett bättre utfall vid nästa besök är nog goda, då betan på alla problem verkade sitta rätt bra mot slutet.

Therese testade ett annorlunda upplägg med att inleda dagen med en 2 timmars belägring av Soulweeper 6C/7A, följt av en 30 minuters sovpaus. Efter uppvak gjordes en snabb bestigning av Volbeat 7A. Klockrent upplägg!

För egen del så byttes förtvilan mot förundran. Kände direkt att det inte skulle bli en milimeter klättrat på sittstarten till Nirvana med mitt dåliga finger. Istället fick jag lära mig att jamma av Doktor Wiklund. Min första jamhandske var inte på långa vägar lika imponerande som den nya linjen som vi återfann (den hade redan hittats av Lorden och Hasse). En till synes klinisk ren off width i ett vattenslipat granittak. Inte mycket att klaga på.



Nu vet jag förvisso inte om det jag höll med kan kallas för klättring. All fokus gick åt till att försöka sitta kvar i jammen. Så för egen del handlade det mest om etablering i sprickan. Men Jonas intygade att linjen erbjöd fin klättring, rätt tung dessutom, kanske rent av en framtida klassiker(?). Vilket gör att jag inte känner mig allt för modfäld. Det där med att ta sig från jam till jam, verkar vara ett projekt för framtiden.

Men först skall fingret testas igen. I morgon bär det av till Ökberget.

Snöslask och ny beta

Årets premiär i Mosjön i söndags blev en succé, men för egen del så höll den på att sluta i fiasko redan innan den börjat. Att glömma storskona hemma var inte den bästa starten då anmarchen utgjordes av 1 km pulsande i sockersnö upp till knäna. Däför var det inte undra på att de nya besökarna, Magnus, Clas och Stefan, var rätt skeptiska på vägen upp till området.

Men jag tror att även de tyckte att det var värt besväret. Stenarna hade iofs inte hunnit torka upp helt och hållet, men i taket på den stora stenen så kunde vi i alla fall jobba in flytten på två av stenens fina linjer, Shangri-La och Mumana.

Dagens höjdpunkt var att Magnus listade ut betan till sittstarten på Mumana. Två stora flytt, en häl- och en tåkrok, vips så är man inne i i ståstarten, utan att förvirra sig ut alltför mycket på aretén. Flytten var inte gratis, men efter en del jobb så länkades flytten, men en blöt urtoppning förhindrade några seriösa press. Hursom heltst så är sittstarten är ett riktigt fint problem som jag ser fram mot att få köra på igen.

Rampljuset

Linus är het, riktigt het!
Borrbult har dragit igång en artikelserie som skildrar hans smått osannolika utveckling från nobody till superstar. Första delen hittar ni på "Borrbult - Intervju med Linus Malm"

Nirvana Indirect from The Umeå Show on Vimeo.

Den magiska graden

Det har tagit lite tid för Mosjön att föräras med den åttonde graden. Äntligen kan vi presentera att Linus Malm har satt sitt projekt "Nirvana Indirekt, 8A". Grattis!



I vanlig ordning så velas det lite om graden verkligen är rätt ... men släpp ångesten. "Personliga graderingar" är här för att stanna. Dessutom så infann sig ett magiskt "stick" under gårdagen vilket bidrog till att graderingstvivlen infann sig. Men som en gammal vis man (jag) brukar säga; Problemen känns alltid lättare när man gör dem.

Om man enbart vill göra ståstarten så är vi hyfsat "personligt" säkra på att den ligger omkring 7B.

Om vi filmade? Givetvis!

Säsongens sista projekt?

Jag vet inte varför det alltid blir så här den här tiden på året. Man hittar ett nytt projekt som man nästan kan göra, precis när säsongen går mot sitt slut. Men allt jag behöver är en session med bra stick, då går den ner!





Projektet går under arbetsnamnet Nirvana Indirect, grad ligger troligen i 7C+/8A regionen.

[EDIT: Hasse was here]

I Skuggan av Eden

I Skuggan av Eden, 7C from The Umeå Show on Vimeo.

Den bortglömda linjen på stora stenen i Mosjön. Har man bra nyp och gillar tak så kan jag rekommendera denna om man är på besök. Jag gissar att graden ligger i 7C/7C+ regionen.

Nirvana

Nirvana from The Umeå Show on Vimeo.

En av norrlands finaste linjer i 7C-registret. Jag har testat för få norr och söder om dalälven för att jag kunna utala mig om sveriges finaste, men funderar du på att åka norrut och är intresserad av problem i denna svårighetsgrad. Då bör denna hamna högt uppe på "to-do" listan.

Linjens testades först av Lindmark bröderna och Per Nogren. Först klättrad av Dag Knutsson.

Du behöver två till tre paddor och något sätt att ta dig dit. Jag står för guidning. Vad väntar du på? :-)

Bonusstick

Lorden kallar Mosjön för Magic Woods. Igår gav området skäl för namnet. Regn från klarblå himmel, velcro-stick, myggfritt och projektstängning i juni!

Return to Sender assis - final call from Linus Malm on Vimeo.

Två sorters människor

Som en vis äldre vän så klokt informerade mig om: "Det finns två sorters människor. De som har ryggproblem och de som kommer att få". Allt från att ta sig ur sängen till dess att man kravlat tillbaka in i sängen är äkta tornedalspoesi. Man ska fan inte ha det bra. Armod är silver och smärta är guld. Naprapaten är helt klart värd varje krona (stackarna kommer knappt upp i 1000 kr/tim) men är inte i närheten av att kvala in som magisk helbrägdagörare.
Ok, jag kan klättra så jag borde inte gnälla men ... visst, ett och annat fotsläpp och kanske ett sidotag över axelhöjd kan besegras men grytklättring, dynos och kompressionsboulders är jävligt smärtsamma. Men jag är inte den som ger upp (ni som sitter inne med annan information gör bäst i att tiga). Kul! Anyway, så länge man hittar en statisk lösning så funkar det!

Return to Sender plus Right from Hasse S on Vimeo.

Vi passade på att testa utstegsvarianten till Return to Sender (visade sig vara en hel grad lättare). Detta medför att det blir en helt meningslös sittstartsvariant då den tickar in på samma grad som orginalståstarten. Tur man inte har ett 8a-scorecard!

"Know it sounds funny, But I just can't stand the pain". Vilken pajas till låtskrivare. Jag ska lära han allt jag kan om ...

Jag tycker klippet visar ganska exakt hur livet som huvvarns power-bouldrare i Umeå ter sig. Alltid skitprat, många som är hungriga och absolut ingen som kan spotta.

Mosjöförare

Med detta bloginlägg så vill vi klargöra att vi i fortsättningen kommer att lägga in vår information om Mosjön på 27crags.com. Det har absolut ingenting att göra med att vi på något sätt tycker att Sverigeföraren är ett sämre alternativ utan mer för att undvika att trampa någon på tårna. Vi har väl helt enkelt väldigt olika syn på problemdefinitioner och grader och detta känns som den minst komplicerade lösningen.

Nu till något annat roligt. Monty Pythons Dirty Hungarian Phrasebook.


För våra två trogna läsare så vill vi få informera om att sticket har anlänt till Norrland. Filmer bör komma snart (om bara Linus kunde sluta bry sig om jobbet).

Försäsong till veckan?

Eftersom att jag inte är lika hård som vissa andra i stan så ser det ut som att min utesäsong börjar först till veckan. Jag skulle ha kunnat skriva, been there done that.. men det låter så drygt.. och så var det nog inte så mycket mer än -15 grader den gången heller :P

Den stora frågan är vart man skall åka.. jag har ju trots allt snöskor..

Obbola, är helt uppenbart redan framskottat, men helt ärligt lite för många one-move-wonders för att kännas riktigt lockande, fast det är klart Saknad i Strid assis har jag inte gjort.. och jag har bildbeta.

I20, klassiskt försäsongshak. Lätt att skotta fram och en par del linjer som jag inte gjort än.. minus är skaderisken. Kalla fingrar och små krimpers kan göra underverk med ett par nypor.

S2, snabbt att skotta fram blocken... men det är jäkligt långt att gå ut dit.

Mosjön, långt att åka och att gå, samt mycket att skotta.. även lite kärvt att värma upp på Return to Sender..

Utvärdering -09 - The good shit

Läste igenom mitt tidigare inlägg. Det var en sak som slog mig. 3 av 5 mål nåddes ej.

Då kan man ju få för sig att förra året var en besvikelse?!

Nej, nej. Trots få avbockade mål i protokollet och färre tick i listan än vad man hade kunnat hoppats på så var säsong 2009 en riktigt rolig resa. Framförallt så var mängden nya klätterställen som besöktes större än tidigare år och det är sällan tråkigt att komma till ett nytt område, speciellt när man har gott sällskap.

Året började med en - för flera - minnesvärd resa tillsammans med Hasse till Stockholm, där vi krokade ihop med Henrik Josefsson, samt Jenny och Sydde. Därefter bar det av till Font med Björkén, Cajsa, Henrik och Micke.. självklart trevligt! Detta innan våren knappt börjat här uppe. Resten av våren spenderades framför allt i runt Umeå, Mosjön och Sundsvall.

Under sommaren blev det inte mycket bra klättring, men jag var en vända i Götet och fick chans att träffa Carlos och Anna igen, samt hinna med lite misär bouldering i hettan.

Under hösten så for jag till Norge med Micke och Karolina. Riktigt fin resa även denna.. hade nog blivit perfekt om inte bilen (..eller Forden med stort F) ställde till det en hel del.

På det hela taget så var det ett bra år klättermässigt. Men det är klart.. vissa saker borde ha gjorts!

Return to Sender Assis - close! from Linus Malm on Vimeo.

Halvdant..

..filmat av mig, men desto bättre klättrat.

Sydde på Nirvana from Linus Malm on Vimeo.

Sydde visar tydligt att det lönar sig att klättra med bestämdhet. Ingen tvekan, inget tjafs.. fullt ös från start till topp.

Äntligen!!!

FA-hetsen har lagt sig.. och Mosjön har en ny kung.

Return to Sender Assis Sydde from Linus Malm on Vimeo.

Det är alltid kul att se någon som är i bra form klättra. Man hoppas alltid att man skall dras med, vilket man oftast också gör.

Därför så hoppas jag att Perrans "come-back" skall medföra att man själv lyfter sig ett snäpp under veckan som kommer. Han satte idag upp Proof of Life, 7C, på I20 området. Det är en grannssten till den berömda/beryktade i20-stenen. Jag var där själv och provklämde på stenen ihop om att kunna sno FAn framför näsan på vår egna Hemliga-Arne.. men det hade jag inte mycket för.. jag lättade knappt från backen.

Jag kunde inte ens få ihop en ståstarts variant.. pinsamt minst sagt.

Men, som sagt jag hoppas att min vila i veckan har givit mig en fribiljett på segertåget.

Sydde mannen för dagen

Return to sender 7B+
Return to sender assis 7C+ FA
Mumana 7B+ Flash
Nirvana 7C(+)
(Jag har lite dålig koll på vad han tyckte om grader, namn, etc men det brukar komma fram förr eller senare)

När jag lämnade Mosjön så såg han faktiskt riktigt glad ut. Otroligt vilken dag. Han lär förhoppningsvis välja ut något av projekten inför morgondagen och har vi tur så föräras vi med ytterligare FA signerad Sydde.

Vissa saker fångades på film så den som väntar ...

EDIT: Vissa av oss tycker både "Return to sender sittstart" samt "Nirvana" är snäppet hårdare än många lokala och nationella 7C's. Dock så inväntar vi med intresse vad Sydde registrerar dessa som. Blir det fisk eller fågel?

PE-träningen övning nr.2

Efter att ha skickat en power-betonad nytur så kände Wiklund sig varm i kläderna och det var dags för endurance-delen av hans PE-pass. Fokus var:

Hängtid!

Mumana, Jonas Wiklund from Linus Malm on Vimeo.

PE-träning i Mosjön

För några veckor sedan så var Professor Jonas Wiklund halvvägs under isen, eller om han fick säga det själv, heeelt värdelös på att klättra.

Men, med ett 100-pullups per dag (plus 1-arms pullups) upplägg på träningen, så var det kanske inte konstigt att han kände det som att han grävt ner sig i en grop.

Till vår stora glädje så verkar det nu som att Professorn till slut lyckats kravla sig ut ur det mörka hålet.

Jonas firar detta med en nytur!

Hyperborea from Linus Malm on Vimeo.