Budget-Påsk i Sundsvall

På grund av nytt arbete och taskig ekonomi (man blir inte fet på a-kassa och det är långt till lön när man börjar ny jobbet med att gå på timarvodering), så blev det en påskresa av det billigare slaget. Vandrarhem på norra berget i Sundsvall och klättring i dess närhet. Inte direkt lika glamoröst som en gite i de franska skogarna. Vad är en dag i t.ex. Skottsund jämfört med en dag i Bas Cuivér?

Det finns vissa skillnader. Annan typ av sten, mindre utbud på linjer, mindre folk, rivigare grepp och färre använda kondomer på marken. Men, glamor i all ära. Nu var det inte därför jag tränade bort både hösten och vintern. Det gjorde jag för att kunna prestera. På krimp.

Jag åkte ner till Sundsvall på långfredagen, en dag efter övriga sällskapet. Magnus och Teemus hade dagen innan passat på att göra och korrigera graden på Vitruvian Man, 7C, i krokviken. Jag hade det på känn att det dels skulle gå rätt snabbt för dem att få ihop linjen och att den troligen skulle åka ner ett snäpp. Jag jobbade lite väl länge med en sämre beta, innan Magnus kom på en smart lösning när som gjorde det möjligt för mig att göra den vid första bestgningen. Efter ca tre och en halv timmes bilkörning så kom jag fram till Skottsund, som ligger lite söder om Sundsvall, där jag möttes av näst intill perfekta förhållanden. Några få plusgrader, en lätt vind och klar himmel. Jag packade snabb ihop prylarna och kom lagom ut till området bara för att se att de andra börjat packa ihop sina saker vid Traición sds, 8A, ett av mina mål för resan. Teemu hade hittat en ny beta och gjort processen kort med problemet. Nu skulle några skulle vidare till Bergafjärden, med jag, Bodin, Magnus och Teemu stannade kvar och gick upp för slänten i skogen till ett av områdets ogjorda projekt. Efter stormen Dagmar påminner klätterområdet i Skottsund mest om en kaosartad miniatyr av Magic Woods. Först verkade den nya linjen inte alltför svårt ut, men efter att ett fotsteg pulveriserats insåg vi att linjen nog skulle bita ifrån mer än vad vi först trott. Men en timme senare var Teemu först upp och föreslog att linjen nog var 7C och lednamnet Mango sds. Jag gav bifall till detta, först efter ytterligare 45 minuter slit.

På lördagen började vi klättra i Midskogs. Där jag vid flera tillfällen har jobbat på Breakdance, 7C+, men har ärligt talat aldrig varit speciellt nära. Denna gång kändes det dock riktigt bra och efter viss beta-blackout så var high-point ett faktum. Vi tog en kort paus och drack lite kaffe. Plötsligt var de andra verkade inte längre speciellt taggade på att fortsätta på problemet, då det gick rätt tungt på breakdance (det var trots allt deras tredje dag på). Efter en kort överläggning så packade vi ihop och vände tillbaka till Skottsund. Siktet för både mig och Magnus var Traición sds, så att påstå att jag protesterade allt för mycket. Teemus beta visade sig passa mig utmärkt och efter en timmes arbete stod jag på toppen, med lite skakiga benen, då jag i vanlig ordning inte kollat hur jag skulle göra på slutet.

 

Vi höll ett litet öråd och kom fram till att den nya beta innebar att 7C+ kändes som en mer korrekt grad på problemet. Magnus var riktigt nära, men tydligen så hade tre dagar på vassa krimpar till slut tagit ut sin rätt.

Söndagen spenderades av de andra i Marna, medan jag själv rävade med att fika med Therese (som dessvärre var för sjuk för att klättra) i Birsta. Teemu öppnade ännu en ny test-piece i form av Funkyard, 7C.

På måndagen var det inte mycket annat att göra än att återigen följa i Teemus fotspår och åka till, jo ni gissade rätt, Skottsund. Magnus gick ut hårt och värmde upp med att göra Traición sds, på ca 1.5 timme. Därefter for vi direkt till Marna och fortsatte med att värma uppp på Trin Tragula, 7C, vilken Magnus nöp av på ca 30 minuter. Varma i kläderna gick vi runt hörnet till Funkyard och började med att ha sönder ett viktigt fotsteg, men efter lite meck lyckades båda ta oss upp.

Ja, ni läste rätt. Magnus gick tre 7C/7C+ på samma dag(!).

Med facit i hand så verkar det som att budgetresan gav bra utdelning denna gång. Vi gjorde kanske inte någon Ebbe, men Magnus triss i 7C/7C+ var rätt mäktigt att se :)

Kortfilm från Font

TUS Font Holiday 2011 from The Umeå Show on Vimeo.

Hårdvara

Ett inte så ovanligt sidointresse för många klättrare är foto och film. Vi på TUS är inga undantag, framförallt när det fäller film. För att filma så är det en fördel att ha en kamera. Gärna en hyfsad sådan. Jag har länge filmat med en Canon HG20, som har fungerat ypperligt i de flesta situationer och tillsamman med en vidvinkelkonverter varit gett rätt hyfsade resultat. På de flesta sätt så kan man nog säga att jag har varit väldigt nöjd med kameran.

Smekmånaden varade ungefär 1,5 år. Det som blev den stora vändpunkten var då jag helt plötsligt fick för mig att inte lita på autofokus och ställde denna själv. Jäklar, det blev ju bättre. Jag öppnade instruktionsboken och bläddrade för första gången förbi stycket där man beskriver hur man startar upp kameran. Oj, man kan ju ställa in vitbalans själv. Bländarprioritets läge. Slutare. Intressant.

Det tog en tid till innan jag faktiskt började jobba med de senare. Men, även i dessa fall så märkte jag att jag oftast fick till det rätt ok. Framför allt så fick jag själv avgöra hur det skulle se ut. Dock så kände jag mig inte helt bekväm med kontrollerna på kameran. Det var lite för bökigt helt enkelt. Vidvinkeln var kanske inte heller den bästa. Jag började fundera på ny kamera.Hasse var också rätt intresserad av en ny kamera och vi resonerade fram och tillbaka rätt länge om vad det klokaste valet skulle vara.

Efter noga övervägande så föll valet på en systemkamera med möjlighet att filma, större sensor och överlägsen optik ger helt enkelt bättre bild. Speciellt i dåliga ljusförhållanden. Eftersom att jag oftast editerar vårt gemensamma material så var det klokast att i alla fall välja samma kamerahus. Den tillverkare som erbjuder de mest flexibla systemet idag när det gäller optik, filformat, frames/sec, manuella justeringar etc. måste nog vara Canon (vi kan ha missat någon, men jag är tämligen säker på att vi har kolla på alla alternativ). Det billigaste huset de har med bra filmegenskaper är 550D.

Kollar man specifikationerna för denna kamera så finner man dessutom att den är mycket snarlik de dyrare 60D och 7D, när man ser till deras filmegenskaper. De pengar man spara på huset kan man dock lägga på bättre optik. Objekiv varar längre än huset. Valet var plötsligt enkelt. Speciellt efter att jag hittade manualen till en 550D på Hasses TV-bord. Det blev en 550D.

När det kommer till objektiven så gick Hasse på monstret – Canon EF-S 17-55/2.8 IS USM.

Herre min skapare vilket grymt objektiv.

För att vara lite annorlunda så valde jag en annan väg till objektiven än Hasse, jag valde två – Sigma EX 30/1.4 DC HMS och Sigma EX 10-20/3.5 DC HSM.

Ruggit snabb!

Fotar brett!

Hur resultaten kommer att bli det återstår att se.

..

..tålamod..60p är bra..25p duger inte..tålamod..det kommer att bli sjukt bra på vimeo..det kommer att göra skillnad..tålamod..Pinnacle kommer inte att krascha halvägs..tålamod...f*ck..Pinnacle kraschade..TILT!

Olyckan är fortfarande med oss

Hasse börjar bli smått desperat nu när bara fyra klätterdagar återstår. Vete tusan var idén kom ifrån, men Hasse verkar på fullaste allvar övertygad om att han kan bli kvitt sin otur genom att besegra Olyckan i ett parti schack..

Dessvärre så är Olyckan, passande nog, svart.

Stukad eller bruten

Inte är jag bitter inte.



Den fråga som vi har är enkel: Stukad eller bruten?

Tro det eller ej..

..men lite snö hindrade inte (vissa av) oss från att få göra klätterpremiär för året på världens bästa bouldersten (inom 1 milsradie från umeå centrum).. andra får vänta lite till.

Gåvan from Linus Malm on Vimeo.

Försäsong till veckan?

Eftersom att jag inte är lika hård som vissa andra i stan så ser det ut som att min utesäsong börjar först till veckan. Jag skulle ha kunnat skriva, been there done that.. men det låter så drygt.. och så var det nog inte så mycket mer än -15 grader den gången heller :P

Den stora frågan är vart man skall åka.. jag har ju trots allt snöskor..

Obbola, är helt uppenbart redan framskottat, men helt ärligt lite för många one-move-wonders för att kännas riktigt lockande, fast det är klart Saknad i Strid assis har jag inte gjort.. och jag har bildbeta.

I20, klassiskt försäsongshak. Lätt att skotta fram och en par del linjer som jag inte gjort än.. minus är skaderisken. Kalla fingrar och små krimpers kan göra underverk med ett par nypor.

S2, snabbt att skotta fram blocken... men det är jäkligt långt att gå ut dit.

Mosjön, långt att åka och att gå, samt mycket att skotta.. även lite kärvt att värma upp på Return to Sender..

Fontanresa

Äntligen har TUS fått tummen ur och bokat Gite i Font v13-v15.

Nu jävlar ska det tränas!

*Edit Linus: Japp, det luktar revansch! (Bilden är stulen från Henke)

*Edit Hasse: Nope, jag har inget otalt med Font. Men du kommer att få uppleva en oschysst combo av norrlands-spot och DAB'ande på dina sends ;-)

Välkommen åter ... och det ska vi tro på?

http://lamome-annabellee.blogspot.com/2009/03/norrland-spottar.html

Vi går inte på samma nit två gånger!

[stolen image link broken]