Detta var tydligen mitt år

Jag är inte den som brukar tycka så jävla synd om mig själv men nu tycker jag att jag i alla fall gjort mig förtjänt att lätta mitt hjärta. Dock så måste jag i sann jante-anda påpeka att det finns folk som har det sjukt mycket sämre. Hursomhelst så är ju bloggen publik och de som följer bloggen finner tydligen ett vardagligt mervärde i att få ta del av den lilla människans problem. Håll tillgodo;

1) Två jubelåsnor drar ner till sydligare breddgrader och bränner av årspremiären, långt tidigare än många av de lokala förmågorna. Visst var det kul och sista presset innan hemresan så ... muskelbristning triceps!

2) Ett hyfsat antal veckor med enbart rehabiliteringsklättring och formen är på ingående. Eller kanske mer än så; formen är ruskigt bra, bättre än någonsin ... jag ska bara göra ett press till och ... rupturerad muskel/infästning latsen.

3) Ett par månader senare och jag kan äntligen hänga fritt. Ett par veckor ytterligare och jag kan till och med hoppa till grepp utan att det gör allt för ont. Sedan ett pass med Linus och Fjodde; otroligt vad kul det var och fantastiskt att jag inte verkar ha blivit märkbart svagare av allt uppehåll. Skyndar mig hem från jobbet för nu ska vi till Mosjön och göra viktiga förberedelser inför höstens prestationssäsong ... vurpa och kraftigt stukad nacke!



Och där befinner jag mig ännu! Men inte är jag den som ger upp ...



Och på tal om att inte ge upp så har vi ett fantastiskt exempel från en av byarna hemmavid. Här kan vi snacka om "go", "framtidstro" och "laganda". Tydligen så för de en väldigt positiv och konstruktiv dialog med kommunens starka män.

Vår okände hjälte

Det är helt klart skillnad på folk och folk. Bland de som återfinns på den övre halvan så hittar man de som gör seriösa förare samt de som utvecklar allt som bara överhuvudtaget kan anses som klätterbart. Mao de gör precis allt sånt som inte jag/vi prioriterar (och här räknas inte föraren över I20 in då andra motiv än enbart godhet låg bakom ;-)
Situationen i klättersverige är den att man mer eller mindre känner alla i sin region och via en annan (gemensam) person så känner man precis alla andra i det avlånga landet. Redaktionens nye hjälte ligger tyvärr det där magiska ledet bort så vi kan bara nämna honom vid namn. Vår okände vän "Ulf" har förkunnat att han har mer eller sett till att Mosjön utvecklats från en monstersten till ett godtyckligt område i Font med närmare 100 problem! Så här inför stundande prestationssäsong så sitter redaktionen som ett gäng snorvalpar som inväntar tomten inför julafton (då vi har gjort antagandet att det är samma person som ligger bakom den fina Husum-föraren).

En annan rolig nyhet är att en av de gamla förgrundsgestalterna i team Bojn har gjort comeback. Och en lovande sådan dessutom. "Fjodde" är kanske inte riktigt tillbaka i gammal god form men om man ser till det 7-8 år långa uppehållet så måste man bara förundras. En sak är då säker; i byn så föds man med full-crimp! (Ge han några månader så kommer han att vara bättre än någonsin!)

Halvtidsrapport

Førsta veckan i Norge ær avklarad.

Jag anlænde på søndagen till Straumvassbotten, dær Micke och Karolina redan varit på plats i en vecka. Høga temperaturer gjorde att vi under kvællen tog oss ut mot kusten i Mjelle i hopp om något som liknar stick.

Æven vid kusten så var det dock høgsommarværme, men det gick endå att klæmma ur lite klættring under den senare delen av dygnet. Mjelle ær inget stor område, men det som ær etablerat håller god kvalitet.

Guldkornen hær ær Glenns Roof (6B..yeah right), Trine Spotter(6C) och Kjærleiken (6B). Volvo 245 (7C) och Steepstone (7B+) ær också helt ok, men kanske inga superklassiker direkt.

Ett stort plus før området ær sjælva omgivningen. Fin sten, fina berg runtom och helt underbara vita sandstrænder.

Efter två dagar klættring så bar det på onsdagen vidare ut mot Lofoten.

Væl hær så har det mest blivit klættring vid stenarna vid Stem Basten, æn så længe. Micke har krossat det mesta han testat (Tare Baby (7C), Michael Knight (7B+), Sea Gold (7C) etc). Det gick lite segare før Karolina sedan vi kom ut till Lofoten, men efter två vilodagar så var hon tillbaka. Hon gjorde en snabb bestigning av en vældigt fin 6C på Tare Baby-blocket och var inte långt borta på en 6C+ på Knight Rider-blocket. Sjælv så har det också varit lite småsegt, men igår kændes det som att det børjar slæppa lite på Tare baby (ett move kvar att gøra).

Nu skall jag fortsætta min andra vilodag før resan, med att førsøka hitta igen reservdelar till ena tæltpinnen.. don't drink and sætt upp tælt!