Mårdhunden - hatad av alla

Den stackars hatade mårdhunden har bara en enda försvarsmekanism, nämligen att spela död. Den biter inte och klöser inte men ändå så gör den en sådan enorm skada där den far fram. Alla vill utrota den men dess exceptionella förmåga att livnära sig på de små och försvarslösa gör att dess spridning verkar ohejdbar. Hur lyckas den?

Efter att ha mycket noggrant läst hur den resonerar via sina tusentals superidiotiska reflektioner, nyheter och debatter så måste vi nog alla inse att dess fantastiska förmåga härrör från ett starkt mentalt handikapp som fungerar som den mest avancerade av alla skyddsmekanismer. Genom att notoriskt vägra förstå hur samspelet i naturen fungerar så har den utvecklat superkrafter mot sunt förnuft. Därmed så blir den immun mot alla försök att stoppa dess farliga spridning.

En lekmans diagnos betyder någon form av bokstavskombination. ADHD, DAMP eller i praktiken vilken kombination som helst verkar stämma in. Tyvärr så är mårdhundens försvarsmekanism mer komplicerad än så. Hemligheten ligger i att den i precis alla fall lyckas med bedriften att inse att den har någonting med något att göra. Absolut ingenting är mårdhundens fel.

Sanningen till dess natur hittar vi givetvis via wikipedia (saxat): "Dissociation är en psykologisk försvarsmekanism som innebär att individen hanterar emotionella konflikter eller inre eller yttre påfrestningar genom ett sammanbrott av sådana vanligtvis integrerade funktioner som medvetande, minne, perception och motorik. Dissociation innebär ofta tillfällig identitetsdiffusion. Det finns hypoteser om att människor med multipla personligheter eller dissociativ personlighetsstörning har dissociation som huvudförsvar."

Tyvärr så förknippas dissociation i många fall med posttraumatiska stressyndrom. Mårdhunden kan ha det djupaste av sår och vara det största offret. Vi kanske måste sluta att diskutera med mårdhunden. Lämna han ensam med hans site så kanske alla hans, och även våra, problem försvinner.

Vill du hjälpa mårdhunden så lämna han ensam i sin lya. Mårdhunden är hatad av alla, mest troligt även av sig själv.

Klätterbaksmälla

Sundvallsklättertävling var grym. Fina problem, trevligt folk och en londondimma av krita.

Imponerade var att se Fredrik Bodin slakta i gammal god stil. Frågan är väll inte om senaste inlägget på Mittnytt har tagit begreppet mörkning till nya höjder. Nu har vi iofs inte fått höra hur det kändes dagen efter..

Men, tävlingens höjdpunkt var när vinnaren, Snygg-Micke fick se sitt pris.

Ett stycke tjock-TV, av märket Panasonic. Killen äger så vitt jag vet ingen TV sedan tidigare. Det blir intressant att se hur han kommer att klämma in TV-tittande i sitt annars så tajta träningsschema.

Appropå dagen efter så har jag befunnit mig i något av ett limbo dagarna efter tävlingen. Ingen träningsverk eller ledsmärtor. Bara total brist på ork och hud. Känns lite som att ha varit på en weekend resa till Font fast utan sandstenen, friskluft och rödvin.. och Font.