Ny strategi

Dagge sa något vist för ett tag sedan [1]. Han sa att man skulle fokusera på att utveckla sina styrkor mer än sina svagheter. I mina öron så lät det helt perfekt. Själv så har jag harvat på i flera år med diverse "open hand"-träning. Det har till och med gått så långt att jag tappat den naturliga gåva som man tilldelas när man växer upp i byn med det fantastiska kranvattnet. Gåvan att krimpa. Alla från byn kan "full krimpa"! Faktum är att fullkrimp är tämligen det enda man behärskar. Byn med de små positiva listerna erbjuder nämligen inget annat.

Efter höstens superbedrövliga fontan-resa så stärktes mina (eller Dagges) idéer om "back to basics". Sydde [2] har en magisk fullkrimp som man enbart kan beundra. Där stod jag och drömde mig tillbaka till full-krimpens storhetstid.

Sagt och gjort. Jag har satt mig själv på fullkrimp-träning under ett par veckor. Från början så gick det piss och jag tvivlade på mina minnesbilder om krimpgåvan. Men så igår så besannades alla våra farhågor (Linus och Jonas lät verkligen från själens djup jätteglada för min skull, yeah right).

Linus och jag drog ut till Strömbäcks Klätterarena för att sluta upp med powergurun Jonas. Vi hade inte varit där sedan i våras och jag såg fram emot stortorsk. Moon-problem på Moon-bräda = tokkrimp.


Foto: Jonas på Moon-väggen i strömbäck

Efter ett tags harvande så satt den helt plötsligt. Ett hårt moon krimp-problem. Och jag som aldrig bouldrat 7C, varken inne eller ute [3]. Och inte för att dumdryga mig men jag hade nog lite marginal också. Men i ärlighetens namn så var den givetvis helt felgraderad. Max 6C, jag använde ju inte ens det onödiga fotsteget. Iofs så gjorde jag inte ens alla moves när jag körde där i fjol men det hör inte hit. Då hade jag ju inte fullkrimptränat.

Summa summarum: Nu blir det fullkrimp för hela slanten. Slut med fjanteriet att bli lika dålig på allt när man har möjligheten att bli enbart halvpissig på något.




[1] Dagge hävdade att han han aldrig sagt det. Dock så medgav han att han faktiskt skulle kunnat ha sagt det samt att han dessutom inte lägger sina uttalanden på minnet. Att det dessutom fanns fler oberoende vittnen tyder på att det faktiskt finns en möjlighet att det var sagt så.

[2] Helt ärligt. Har ni kollat in Syddes 27crags-scorecard från höstens fontanresa. Helt jävla otroligt. Vilken maskin.

[3] Givetvis så finns det inga inomhusproblem som är svårare än 7A. Att tro något annat är självbedrägeri. Det finns lätta och svåra men definitivt inga 7C. Dessutom så är Umeå soft.

Lättja, otur och säkerhet

It was bound to happen. Förr eller senare så skulle man givetvis få någon klätterrelaterad pryl släppt rakt i skallen från högre höjder. Nåja, otur i turen, jag verkar ju ha överlevt.

Vad hände?
Jag fick en ganska maffig/tung modell av insexnyckel precis mitt på skallen från ca 7 meters höjd. Ett rejält "klonk" ljöd tydligen i hallen. Sen så blev det svart.


Först så tänkte jag ungefär i stil med "jaha, nu var den här säsongen också åt helvet" men insåg sedan något i stil med "jag tänker, alltså kan det inte ha varit allt för farligt". Men jag var inställd på att det var några av de nya fina stora tunga CORE-greppen som kom flygande. Tur var nog att det bara var en insexnyckel. Tur också att den inte landade med den spetsiga delen neråt. För med den anslagsenergin, och spetsen neråt, så hade den garanterat gått genom skallbenet.

Nog om (min) tur.

Det var ren och skär jävla LÄTTJA som gjorde att jag fick den i skallen. Ett par minuter tidigare så blickade jag upp och såg att snubben hade hängt väskan (singing rock gear bag) högst upp på väggen i enbart axelremmen över ett inte allt för stort grepp. Själv så var han nere på backen och jag misstänker att man inte lämnar en väska på väggen om den är helt tom på grepp. Redan där borde man ha anat oråd. Men han hade ju satt ut avspärrningar så man tänkte väl att ingen ska ju ändå gå där, förutom han själv.

Ett par minuter senare så gick jag på utsidan av avspärrningen, tittade upp och tänkte "bara jag inte får väskan i huvudet", tittade ner och PANG. Efter ett tag så såg jag insexnyckeln och då jävlar brann det.

-"Din d**** j**** s***** j**** i****, hur j**** d** i h****** kan man för i h***** bli?!" (OK, det tog inte slut där. Faktum är att gjorde som Dansken och förklarade så att alla förstod läget via en härlig monolog.)

Hade det varit otur så hade jag accepterat ödet. Jag har varit offer för "otur" tidigare och tagit det som en riktig man/kvinna. Denna gång så handlade det bara om ren LATHET och brist på OMDÖMME.

När man jobbar med höghöjdsjobb så ska alltid SÄKERHETEN gå först. Väskor, borrmaskiner, insexnycklar och allt annat som man kan sätta fast ska man sätta fast. Det finns slingor, tejp och karbiner till förbannelse vid väggen.

Hur jag mår?
Fortfarande rejäl huvudvärk med saftig bula på skallen. Dessutom inte helt glad.

Vem skottar?

Så var det äntligen dags att dra igång säsongen för 2011. YR lovar klätterbart/nollgradigt till helgen och vi på TUS undrar vem som ämnar blir årets komet i Umeå.

- Vad ska göras?
- I20-stenen ska skottas fram!

- Varför?
- Därför! Dessutom så har klätterfolk från andra delar av Sverige flyttat upp hit enbart för den stenen. De stackarna tvingas även att skriva in sig på universitetet för att ha råd med denna elitsatning.

- What's in it for me?
- Cash, fame and glory! Dessutom så kan jag slänga in lite "magic beta" i potten.


En återblick på fjolårets hjälte. 2010 blev Linus år med bla fri kost, logi, resor, sherpas och spotters. Bara positiv feedback och lyckliga minnesbilder. De problem som han inte klarade blev han "power-spottad" uppför. Kort och gott ett perfekt år med idel framgång. Vem vill ha det så i år?

Gåvan from Linus Malm on Vimeo.