Från klarhet till klarhet

En som inte har legat på latsidan under vintern är Therese Eriksson, som gjorde personbästa för några veckor sedan med The Pledge, 7A, i håkmark.

Under helgens resa till Sundsvall så visade hon att det fanns mer att hämta. Efter tre dagar med intensiv klättring så kunde hon lägga till följande problem till listan :

Hälsporre 6C+ Raholmen
Prankster 7A Bergafjärden
Smulpaj 6C bergafjärden
Black Hole Sun 6B+ Krokviken

Den mest imponerande var att det inte lades speciellt mycket tid på någon av problemen. När hon endå var i farten så testades även Gyllene Snittet, 7B, vilket tyvärr inte resulterade in någon send, men väl mersmak.

Själv fastnade jag för en av de nya linjerna på Raholmen, Nangilima 7C/7C+, en ruggit fin linje som jag trodde att jag hade i en liten säck redan under första sessionen. Men efter två besök så fick jag nöja mig med att ha gjort den i två sekvenser.

Snöslask och ny beta

Årets premiär i Mosjön i söndags blev en succé, men för egen del så höll den på att sluta i fiasko redan innan den börjat. Att glömma storskona hemma var inte den bästa starten då anmarchen utgjordes av 1 km pulsande i sockersnö upp till knäna. Däför var det inte undra på att de nya besökarna, Magnus, Clas och Stefan, var rätt skeptiska på vägen upp till området.

Men jag tror att även de tyckte att det var värt besväret. Stenarna hade iofs inte hunnit torka upp helt och hållet, men i taket på den stora stenen så kunde vi i alla fall jobba in flytten på två av stenens fina linjer, Shangri-La och Mumana.

Dagens höjdpunkt var att Magnus listade ut betan till sittstarten på Mumana. Två stora flytt, en häl- och en tåkrok, vips så är man inne i i ståstarten, utan att förvirra sig ut alltför mycket på aretén. Flytten var inte gratis, men efter en del jobb så länkades flytten, men en blöt urtoppning förhindrade några seriösa press. Hursom heltst så är sittstarten är ett riktigt fint problem som jag ser fram mot att få köra på igen.