Som ledande nyhetsförmedlare så har man ett stort ansvar att hålla många vilsna själar med livsnödvändigt informationsflöde. Dagens "news flash" var gårdagens "old news" men för oss som bara lever i nuet så är det givetvis en nyhet. Och att vi överhuvudtaget har en nyhet i dag beror helt på att Dag finns i vår omedelbara närhet. Dags betydelse för det klätterrelaterade nyhetsflödet i norr är precis lika vital som Zlatan's vardag är för Aftonbladets nyhetsredaktion [1]. Utan dem så står tryckpressarna stilla.
Krogberget har återuppstått som boulder-område!
Krogberget var stället för Umeå-bouldring under 1900-talets slutskede. Att hela detta natursköna område hamnade i frysboxen efter millenniumskiftet är en gåta för många men lyckligtvis inte för alla. Fantastiska personer som aldrig har fel, typ undertecknad, Ill Profesore och Patrick Seamountain, sitter givetvis på alla svaren. Vad anbelangar mig själv så har ett årtionde passerat men minnet är helt intakt. Kanske till och med bättre nu än det var då?!
Problemet med Krogberget var lika enkelt som komplicerat. Bouldringen var helt enkelt en av många alternativa träningsformer och inget man direkt presterade inom. Ett kortare boulder kunde givetvis vara roligt för stunden men för det stora hela så bör man ju kunna göra fler än ett par flytt för att komma till toppen av ett berg. Så vad som kanske i dag ter sig som en boulder-linje var i förrgår endast en länk under ett träningspass. Man startade på det goda greppet, traverserade så långt man kom, förflyttade sig i höjdled, gick på nytt i sidled för att så småningom nå toppen. Hade man riktigt tur så fick man ihop ett tjugotal identiskt hårda flytt och drömlinjen var ett faktum. Allt för ofta fick problemen heta något i stil med kreatörens namn tillsammans med ordet "linje".
Ett problem med många "linjer" var att de var komplicerade och, för det otränade ögat, något onaturliga. Många regler om vad som ingick/uteslöts gjorde att man för säkerhets skull borde få förstahandsinformation av kreatören, helst på plats och gärna kontinuerligt under själva klättringen, för att vara helt säker på att man klättrat helt rätt "linje". För den frågande yngre generationen så kan jag säga att det är precis som för dagens kids när de repeterar hårdare problem i Västervik. De har givetvis inte klättrat rätt "linje" och de lurar bara sig själva med att tro annat.
Problemet var att bouldringen utvecklades snabbt och 90-talets "linje"-definitioner passade helt enkelt inte in i den moderna synen. Av respekt för föregångarna så undvek man att ändra om deras ”linjer”. Kanske inte för att de skulle vara emot det utan mest för att man inte tyckte att en potentiell konflikt var värt besväret. Det fanns ju många andra områden att utveckla, som S1 etc.
Så det som hände under dvalan är att området, eller rättare sagt en drös med linjer, mer eller mindre fallit i glömska. Mest på gott då ingen längre riktigt minns, eller vill minnas, hur de gamla linjerna var dragna och vilka restriktioner som hörde till vad.
Krogberget har äntrat en ny era med en härlig blandning av gamla pärlor och nya ”linjer”!
Fotnot: Nu kanske det ser ut som att Dag får hela äran för Krogbergets revival men det är betydligt fler som varit bidragande och ska äras. Men eftersom att han lagt upp på 27crags så är han frontmannen för dagens ära och berömmelse och får därför stå helt ensam i rampljuset.
[1]: Jag kände mig helt enkelt tvungen att googla "site:aftonbladet.se zlatan" och till min oförvåning så bröstade sökmotorn upp sig och hävdade, vänligt men bestämt, att det var inte mindre än 769 000 träffar. Impressive!
