Smekmånaden varade ungefär 1,5 år. Det som blev den stora vändpunkten var då jag helt plötsligt fick för mig att inte lita på autofokus och ställde denna själv. Jäklar, det blev ju bättre. Jag öppnade instruktionsboken och bläddrade för första gången förbi stycket där man beskriver hur man startar upp kameran. Oj, man kan ju ställa in vitbalans själv. Bländarprioritets läge. Slutare. Intressant.
Det tog en tid till innan jag faktiskt började jobba med de senare. Men, även i dessa fall så märkte jag att jag oftast fick till det rätt ok. Framför allt så fick jag själv avgöra hur det skulle se ut. Dock så kände jag mig inte helt bekväm med kontrollerna på kameran. Det var lite för bökigt helt enkelt. Vidvinkeln var kanske inte heller den bästa. Jag började fundera på ny kamera.Hasse var också rätt intresserad av en ny kamera och vi resonerade fram och tillbaka rätt länge om vad det klokaste valet skulle vara.
Efter noga övervägande så föll valet på en systemkamera med möjlighet att filma, större sensor och överlägsen optik ger helt enkelt bättre bild. Speciellt i dåliga ljusförhållanden. Eftersom att jag oftast editerar vårt gemensamma material så var det klokast att i alla fall välja samma kamerahus. Den tillverkare som erbjuder de mest flexibla systemet idag när det gäller optik, filformat, frames/sec, manuella justeringar etc. måste nog vara Canon (vi kan ha missat någon, men jag är tämligen säker på att vi har kolla på alla alternativ). Det billigaste huset de har med bra filmegenskaper är 550D.
Kollar man specifikationerna för denna kamera så finner man dessutom att den är mycket snarlik de dyrare 60D och 7D, när man ser till deras filmegenskaper. De pengar man spara på huset kan man dock lägga på bättre optik. Objekiv varar längre än huset. Valet var plötsligt enkelt. Speciellt efter att jag hittade manualen till en 550D på Hasses TV-bord. Det blev en 550D.
När det kommer till objektiven så gick Hasse på monstret – Canon EF-S 17-55/2.8 IS USM.
Herre min skapare vilket grymt objektiv.
För att vara lite annorlunda så valde jag en annan väg till objektiven än Hasse, jag valde två – Sigma EX 30/1.4 DC HMS och Sigma EX 10-20/3.5 DC HSM.
Ruggit snabb!
Fotar brett!
Hur resultaten kommer att bli det återstår att se.
7 kommentarer:
Som sagt, att Sony och Nikon har betydligt lägre bitrate avgjorde. Visst, jag hade nog helst köpt en nikon, men när de medvetet stryper kvallan för att de vill pracka på oss amatörer dyrare prylar så går de fetbort.
Vi har testfilmat och, herreminjävlar, kvallan är grym. Iofs så följde vi professor viklunds råd och satte krutet på optiken. Smart!
Hur överdjävulskt kraftfulla datamaskiner förfogar herrarna över förresten?
Sitter inte direkt på något monster med dagens standard.
Jag editerar på är en Dell T7400, med 1st Xeon Quadcore 2.50GHz, 2st NVIDIA Quadro FX570 256MB och 4GB minne. Jag arbetar då i 64-bits XP.
Hur detta kommer att gå blir som sagt intressant..
Jag blir som bekant väldigt snygg på film...
/ Mr Ödmjuk!
härligt! jag har kollat på samma modell och recentionerna verkar enade om att om man vill filma så är den verkligen värd!
ska bli kul att se resultat!
Nackdelen med Canon verkar vara deras kitobjektiv. Tydligen så är de inte värd sitt pris ... oavsett om de skickas med helt utan extra kostnad. På den punkten så håller tydligen både Sony och Nikon högre standard.
Canon & Nikon har båda en produktcykel som varar två år. Normalt sett har Nikon-husen edge ett år, sedan har Canon-husen edge nästa år osv...
Nikons kit-objektiv är inte direkt något att hänga i julgranen heller, de brukar i och för sig vara skarpa, men det är allt.
Skicka en kommentar