Rövarpåsk

Normalt brukar påsken för mig innebära längre resor till något klassiskt boulderområde på kontinenten. Trots det var jag inte helt ointresserad när Magnus ringde för en tid sedan och undrade om det inte var dags att fara ner till Dalarna och omnejd för att bouldra med honom och Teemu. När det sedan blev en hel del att göra på jobbet, så blev Magnus förslag intressant. På pluskontot var att det fanns stor chans att det i dalarna skulle bjuda på i det närmaste perfekta förhållander vid denna tid på året. De områden som var planerade att besöka var alla för mig helt nya områden. Mina lokala guider visste vart guldkornen fanns att hitta och de hade dessutom guldbeta för de flesta. Som grädde på moset var boende och till viss del även mat och dryck gratis.

Inte så mycket att fundera på alltså, bara att packa bilen och dra iväg!

Destination för första klätterdagen blev Rosendal i krokarna av Örebro. Jag plockade upp Magnus och Teemu i Borlänge kl.09.00. Vädret var perfekt.

Vi spenderade de första 2 timmarna med att jobba på Maestro sds,7C+. Ett riktigt klassproblem som dessvärre gäckade oss alla tre. Vi fann den korte klättrarens betan, men kunde inte knyta ihop säcken. Magnus och Teemu gjorde processen kort med en längre sjua bredvid, medan jag själv kände mig däckad av den tilltagande vinden. Vi sökte oss längre ner på området för att komma i lä och jobbade på ett annat fint problem som heter Varat och Intet, 7C, vilket efter en del slit kunde skickas av mig och Teemu. Magnus var ungefär så nära att sätta ihop den som man kan vara utan att lyckas.

Teemu vid Varat och Intet, 7C.

På vägen hem så insåg vi att vi hade gjort bort oss är vi parkerade. På grund av snön blev vi osäkra vart det var säkrast att parkera och när vi sedan såg en skylt med texten ”Parkera Här!” så lät vi oss luras in i fällan. Självklart var det en privat parkering och markägaren informerade oss att Örebro klätterklubb blivit informerade om att inte var ok att använda denna parkering. Vi bad om ursäkt till markägaren och hoppas att detta snedsteg inte försämrar för de lokala klättrarna. Syftet med den där skylten förstår vi fortfarande inte..

Dag två kändes till en början tung, Magnus hade bjudit på mer än en back blandad läsk till middagen kvällen innan och arbetet på Maestro kändes i kroppen. Jag och Magnus laddade med en korv på närmsta mack och styrde kosan mot Mellanvalsan. Målet var problemen Formel 1,7C, och Formel 2, 8A. Här började vi med att bättra på karmakontot och snackade lite skit med en av markägarna. Tack vare Magnus fin-beta, kunde jag sedan göra processen kort med F1. Tyvärr så var F2, för blöt för att klättras denna dag. Hoppas kunna åka tillbaka snart, då det var en mycket fin linje som jag tror kan passa mig.

Magnus inspekterar starten till Formel 1, 7C.

För att krama ur det sista ur kroppen for vi vidare mot Falun och Jungfruberget. De flesta problem hade snö kvar på toppen, men Mercyflush,7B+, gick att klättra. Den linjen var inte gratis, men tack vare Magnus beta så kunde jag göra den efter mycket om och men. I min eufori över att ha kommit till toppen så lyckades jag oavsiktligt skrämma slag på tre flickor som var ute i skogen och rastade hunden, när jag på toppen för ovanlighetens skulle firade med en segerdans. Jag ber om ursäkt för denna kulturkrock. Att träffa på vanligt folk ute i skogen i norrland är så pass ovanligt att vi i stort sett aldrig tar denna möjlighet i beaktande.. därav det mindre rumsrena dansnumret.