It is a bit ironic that Climbing decieds to give good ol' Sweden a visit when we now have a hard time getting our hands on their magazine... well thank god for internet.
It seems like they had a great time on their short visit here, although they seemed some what confused about the swedish grades.
Sure one could argue that they focused to much on a few strangely graded routes or just chose to write much about it just to get a good story.
I mean they cannot be right.. right?
Or was this in fact an example of a part of the humble and brave swedish climbing society being caught bare naked? Just like that famous king in the story about the kings his new clothes?
Lets hope not.
Most likely there has been an missunderstanding and the conversion from swedish to american grades are not correct. Myself I should not be the judge, my only experience of hanging in a rope is a misserable atempt at a 6c route in Ringkallen last year.. lets just say the crux really showed me that I cannot crimp.
However, this article, and some comments about it on another page, do make me wonder if of us swedes are more concerened about keeping grades low, rather than correct?
2 kommentarer:
Inte för att jag vet så bra, jag har ju bara varit i Utah, Colorado, Nevada, Södra Califorien, Norrlandskusten, Stockholm (lite), Göteborg och Bouhuslän. Men på de flesta ställen är den gängse översättningstabellen mellan YDS och nordiska grader rätt sned. Jag tror det har sin bakgrund i förvirring rörande översättning franska grader-svenska grader. (7+ ≠ 7a).
Det är ju inte heller alltid så lätt att prestera, jetlaggad från 8 timmars tidsomställning i främmande miljö.
Sedan hade ju stackarna från Colorado åkt på värsta sand-baggningsturen. Vem som helst som tittar på "Gåvan" förstår ju att graden är ett skämt.
Stort tack för att du förklarar hur saker och ting ligger till!
Det är farligt att sitta här uppe i ett regn indränkt ume och skriva på bloggen, den ljuva bitterheten smyger sig på en så lätt :)
Skicka en kommentar