I och med stundande resa så tycker vi att detta ämne är högaktuellt. Vi behöver professionell hjälp!
TUS spenderade en regnig dag och en solstekande dag med att köra Vandale på "rätt sätt". Dvs start med båda händerna i undertaget. Dock så verkar vi vara de enda idioterna som försöker efterleva bleausardsens krav på etik, estetik och moral.
(Mitt diskbråck ansåg fö att det "första" flyttet var ungefär i paritet med att göra hela problemet startandes i "andra" greppet. Ok, lite biased åsikt men belyser problematiken med startdefinition)
Så vad är då korrekt beta för Vandale?
Är det frågan om en hög och låg sittstart eller är bleausardsen bara tjuriga och missunsamma?
Alternativ 1 (ála bleausard):[startar 0:50]
Alternativ 2 (dynamisk (?) start):[startar 6:01]
Alternativ 3 x2 (hög start):
tisdag 15 februari 2011
fredag 4 februari 2011
Bleau 2011
Vi har haft bokningen klar ett par månader men på något magiskt sätt så har jag undvikit att se nyhetsvärdet i detta. Kanske mest på grund av att det inte finns något nyhetsvärde överhuvudtaget. Men TUS är ju en blog och på bloggar så ska man skriva om ointressanta saker.
Tillsammans med den spanska norrlänningen med den goa götlaborgsdialekten (aka Carlos) och min nu mera evige radarpartner Richard John "Dick" Grayson (aka Linus) så blir det lyxsemester i Playa del Fontainebleau. Tre veckor i mArse är vad som gäller. Denna gång så blir fokus på boendet (giten är typ ett slott), mat (i vanlig ordning så bosätter man sig i närheten av gigantiska Carrefour) och lekstuga (precis alla äkta och oäkta ungar ska med). Vem vet, kanske till och med pappalediga Sydde ansluter. Den som lever lär se.
Så vad är så speciellt med just denna font-resa (den tredje inom ett år!)?
*) I våras så var det comeback efter ett lite för långt skadeuppehåll. Gick hyfsat. Framförallt så var det jävligt roligt. Iofs så regnade det första veckan och sommaren anlände tredje veckan men ändå riktigt roligt.
*) I höstas så var jag både sjuk och jävulskt sliten. Dessutom så hade vi pissväder och bilinbrott. Det är glömt nu. Vilken höstresa?
*) Nu börjar jag faktiskt känna att formen är åter gryende. Jag känner mig inte en dag äldre än 38 ... och det är jag inte heller.
Nå varför skriver jag detta?
Det börjar vara dags för upptakt. Linus har lovat att komma med ett blogginlägg om tankar inför resan. Om hur otroligt stark han är! Linus har gått cirklar runt undertecknad ... fram tills nu.
Om det var smart att åka på Amerikansk konferens/mat-resa medan jag tränar secret kung-fu power training på hemmaplan lär han säker berätta ;-)
Tillsammans med den spanska norrlänningen med den goa götlaborgsdialekten (aka Carlos) och min nu mera evige radarpartner Richard John "Dick" Grayson (aka Linus) så blir det lyxsemester i Playa del Fontainebleau. Tre veckor i mArse är vad som gäller. Denna gång så blir fokus på boendet (giten är typ ett slott), mat (i vanlig ordning så bosätter man sig i närheten av gigantiska Carrefour) och lekstuga (precis alla äkta och oäkta ungar ska med). Vem vet, kanske till och med pappalediga Sydde ansluter. Den som lever lär se.
Så vad är så speciellt med just denna font-resa (den tredje inom ett år!)?
*) I våras så var det comeback efter ett lite för långt skadeuppehåll. Gick hyfsat. Framförallt så var det jävligt roligt. Iofs så regnade det första veckan och sommaren anlände tredje veckan men ändå riktigt roligt.
*) I höstas så var jag både sjuk och jävulskt sliten. Dessutom så hade vi pissväder och bilinbrott. Det är glömt nu. Vilken höstresa?
*) Nu börjar jag faktiskt känna att formen är åter gryende. Jag känner mig inte en dag äldre än 38 ... och det är jag inte heller.
Nå varför skriver jag detta?
Det börjar vara dags för upptakt. Linus har lovat att komma med ett blogginlägg om tankar inför resan. Om hur otroligt stark han är! Linus har gått cirklar runt undertecknad ... fram tills nu.
Om det var smart att åka på Amerikansk konferens/mat-resa medan jag tränar secret kung-fu power training på hemmaplan lär han säker berätta ;-)
måndag 31 januari 2011
Ny strategi
Dagge sa något vist för ett tag sedan [1]. Han sa att man skulle fokusera på att utveckla sina styrkor mer än sina svagheter. I mina öron så lät det helt perfekt. Själv så har jag harvat på i flera år med diverse "open hand"-träning. Det har till och med gått så långt att jag tappat den naturliga gåva som man tilldelas när man växer upp i byn med det fantastiska kranvattnet. Gåvan att krimpa. Alla från byn kan "full krimpa"! Faktum är att fullkrimp är tämligen det enda man behärskar. Byn med de små positiva listerna erbjuder nämligen inget annat.
Efter höstens superbedrövliga fontan-resa så stärktes mina (eller Dagges) idéer om "back to basics". Sydde [2] har en magisk fullkrimp som man enbart kan beundra. Där stod jag och drömde mig tillbaka till full-krimpens storhetstid.
Sagt och gjort. Jag har satt mig själv på fullkrimp-träning under ett par veckor. Från början så gick det piss och jag tvivlade på mina minnesbilder om krimpgåvan. Men så igår så besannades alla våra farhågor (Linus och Jonas lät verkligen från själens djup jätteglada för min skull, yeah right).
Linus och jag drog ut till Strömbäcks Klätterarena för att sluta upp med powergurun Jonas. Vi hade inte varit där sedan i våras och jag såg fram emot stortorsk. Moon-problem på Moon-bräda = tokkrimp.
Foto: Jonas på Moon-väggen i strömbäck
Efter ett tags harvande så satt den helt plötsligt. Ett hårt moon krimp-problem. Och jag som aldrig bouldrat 7C, varken inne eller ute [3]. Och inte för att dumdryga mig men jag hade nog lite marginal också. Men i ärlighetens namn så var den givetvis helt felgraderad. Max 6C, jag använde ju inte ens det onödiga fotsteget. Iofs så gjorde jag inte ens alla moves när jag körde där i fjol men det hör inte hit. Då hade jag ju inte fullkrimptränat.
Summa summarum: Nu blir det fullkrimp för hela slanten. Slut med fjanteriet att bli lika dålig på allt när man har möjligheten att bli enbart halvpissig på något.
[1] Dagge hävdade att han han aldrig sagt det. Dock så medgav han att han faktiskt skulle kunnat ha sagt det samt att han dessutom inte lägger sina uttalanden på minnet. Att det dessutom fanns fler oberoende vittnen tyder på att det faktiskt finns en möjlighet att det var sagt så.
[2] Helt ärligt. Har ni kollat in Syddes 27crags-scorecard från höstens fontanresa. Helt jävla otroligt. Vilken maskin.
[3] Givetvis så finns det inga inomhusproblem som är svårare än 7A. Att tro något annat är självbedrägeri. Det finns lätta och svåra men definitivt inga 7C. Dessutom så är Umeå soft.
Efter höstens superbedrövliga fontan-resa så stärktes mina (eller Dagges) idéer om "back to basics". Sydde [2] har en magisk fullkrimp som man enbart kan beundra. Där stod jag och drömde mig tillbaka till full-krimpens storhetstid.
Sagt och gjort. Jag har satt mig själv på fullkrimp-träning under ett par veckor. Från början så gick det piss och jag tvivlade på mina minnesbilder om krimpgåvan. Men så igår så besannades alla våra farhågor (Linus och Jonas lät verkligen från själens djup jätteglada för min skull, yeah right).
Linus och jag drog ut till Strömbäcks Klätterarena för att sluta upp med powergurun Jonas. Vi hade inte varit där sedan i våras och jag såg fram emot stortorsk. Moon-problem på Moon-bräda = tokkrimp.
Foto: Jonas på Moon-väggen i strömbäck
Efter ett tags harvande så satt den helt plötsligt. Ett hårt moon krimp-problem. Och jag som aldrig bouldrat 7C, varken inne eller ute [3]. Och inte för att dumdryga mig men jag hade nog lite marginal också. Men i ärlighetens namn så var den givetvis helt felgraderad. Max 6C, jag använde ju inte ens det onödiga fotsteget. Iofs så gjorde jag inte ens alla moves när jag körde där i fjol men det hör inte hit. Då hade jag ju inte fullkrimptränat.
Summa summarum: Nu blir det fullkrimp för hela slanten. Slut med fjanteriet att bli lika dålig på allt när man har möjligheten att bli enbart halvpissig på något.
[1] Dagge hävdade att han han aldrig sagt det. Dock så medgav han att han faktiskt skulle kunnat ha sagt det samt att han dessutom inte lägger sina uttalanden på minnet. Att det dessutom fanns fler oberoende vittnen tyder på att det faktiskt finns en möjlighet att det var sagt så.
[2] Helt ärligt. Har ni kollat in Syddes 27crags-scorecard från höstens fontanresa. Helt jävla otroligt. Vilken maskin.
[3] Givetvis så finns det inga inomhusproblem som är svårare än 7A. Att tro något annat är självbedrägeri. Det finns lätta och svåra men definitivt inga 7C. Dessutom så är Umeå soft.
torsdag 27 januari 2011
Lättja, otur och säkerhet
It was bound to happen. Förr eller senare så skulle man givetvis få någon klätterrelaterad pryl släppt rakt i skallen från högre höjder. Nåja, otur i turen, jag verkar ju ha överlevt.
Vad hände?
Jag fick en ganska maffig/tung modell av insexnyckel precis mitt på skallen från ca 7 meters höjd. Ett rejält "klonk" ljöd tydligen i hallen. Sen så blev det svart.
Först så tänkte jag ungefär i stil med "jaha, nu var den här säsongen också åt helvet" men insåg sedan något i stil med "jag tänker, alltså kan det inte ha varit allt för farligt". Men jag var inställd på att det var några av de nya fina stora tunga CORE-greppen som kom flygande. Tur var nog att det bara var en insexnyckel. Tur också att den inte landade med den spetsiga delen neråt. För med den anslagsenergin, och spetsen neråt, så hade den garanterat gått genom skallbenet.
Nog om (min) tur.
Det var ren och skär jävla LÄTTJA som gjorde att jag fick den i skallen. Ett par minuter tidigare så blickade jag upp och såg att snubben hade hängt väskan (singing rock gear bag) högst upp på väggen i enbart axelremmen över ett inte allt för stort grepp. Själv så var han nere på backen och jag misstänker att man inte lämnar en väska på väggen om den är helt tom på grepp. Redan där borde man ha anat oråd. Men han hade ju satt ut avspärrningar så man tänkte väl att ingen ska ju ändå gå där, förutom han själv.
Ett par minuter senare så gick jag på utsidan av avspärrningen, tittade upp och tänkte "bara jag inte får väskan i huvudet", tittade ner och PANG. Efter ett tag så såg jag insexnyckeln och då jävlar brann det.
-"Din d**** j**** s***** j**** i****, hur j**** d** i h****** kan man för i h***** bli?!" (OK, det tog inte slut där. Faktum är att gjorde som Dansken och förklarade så att alla förstod läget via en härlig monolog.)
Hade det varit otur så hade jag accepterat ödet. Jag har varit offer för "otur" tidigare och tagit det som en riktig man/kvinna. Denna gång så handlade det bara om ren LATHET och brist på OMDÖMME.
När man jobbar med höghöjdsjobb så ska alltid SÄKERHETEN gå först. Väskor, borrmaskiner, insexnycklar och allt annat som man kan sätta fast ska man sätta fast. Det finns slingor, tejp och karbiner till förbannelse vid väggen.
Hur jag mår?
Fortfarande rejäl huvudvärk med saftig bula på skallen. Dessutom inte helt glad.
Vad hände?
Jag fick en ganska maffig/tung modell av insexnyckel precis mitt på skallen från ca 7 meters höjd. Ett rejält "klonk" ljöd tydligen i hallen. Sen så blev det svart.
Först så tänkte jag ungefär i stil med "jaha, nu var den här säsongen också åt helvet" men insåg sedan något i stil med "jag tänker, alltså kan det inte ha varit allt för farligt". Men jag var inställd på att det var några av de nya fina stora tunga CORE-greppen som kom flygande. Tur var nog att det bara var en insexnyckel. Tur också att den inte landade med den spetsiga delen neråt. För med den anslagsenergin, och spetsen neråt, så hade den garanterat gått genom skallbenet.
Nog om (min) tur.
Det var ren och skär jävla LÄTTJA som gjorde att jag fick den i skallen. Ett par minuter tidigare så blickade jag upp och såg att snubben hade hängt väskan (singing rock gear bag) högst upp på väggen i enbart axelremmen över ett inte allt för stort grepp. Själv så var han nere på backen och jag misstänker att man inte lämnar en väska på väggen om den är helt tom på grepp. Redan där borde man ha anat oråd. Men han hade ju satt ut avspärrningar så man tänkte väl att ingen ska ju ändå gå där, förutom han själv.
Ett par minuter senare så gick jag på utsidan av avspärrningen, tittade upp och tänkte "bara jag inte får väskan i huvudet", tittade ner och PANG. Efter ett tag så såg jag insexnyckeln och då jävlar brann det.
-"Din d**** j**** s***** j**** i****, hur j**** d** i h****** kan man för i h***** bli?!" (OK, det tog inte slut där. Faktum är att gjorde som Dansken och förklarade så att alla förstod läget via en härlig monolog.)
Hade det varit otur så hade jag accepterat ödet. Jag har varit offer för "otur" tidigare och tagit det som en riktig man/kvinna. Denna gång så handlade det bara om ren LATHET och brist på OMDÖMME.
När man jobbar med höghöjdsjobb så ska alltid SÄKERHETEN gå först. Väskor, borrmaskiner, insexnycklar och allt annat som man kan sätta fast ska man sätta fast. Det finns slingor, tejp och karbiner till förbannelse vid väggen.
Hur jag mår?
Fortfarande rejäl huvudvärk med saftig bula på skallen. Dessutom inte helt glad.
onsdag 26 januari 2011
Vem skottar?
Så var det äntligen dags att dra igång säsongen för 2011. YR lovar klätterbart/nollgradigt till helgen och vi på TUS undrar vem som ämnar blir årets komet i Umeå.
- Vad ska göras?
- I20-stenen ska skottas fram!
- Varför?
- Därför! Dessutom så har klätterfolk från andra delar av Sverige flyttat upp hit enbart för den stenen. De stackarna tvingas även att skriva in sig på universitetet för att ha råd med denna elitsatning.
- What's in it for me?
- Cash, fame and glory! Dessutom så kan jag slänga in lite "magic beta" i potten.
En återblick på fjolårets hjälte. 2010 blev Linus år med bla fri kost, logi, resor, sherpas och spotters. Bara positiv feedback och lyckliga minnesbilder. De problem som han inte klarade blev han "power-spottad" uppför. Kort och gott ett perfekt år med idel framgång. Vem vill ha det så i år?
- Vad ska göras?
- I20-stenen ska skottas fram!
- Varför?
- Därför! Dessutom så har klätterfolk från andra delar av Sverige flyttat upp hit enbart för den stenen. De stackarna tvingas även att skriva in sig på universitetet för att ha råd med denna elitsatning.
- What's in it for me?
- Cash, fame and glory! Dessutom så kan jag slänga in lite "magic beta" i potten.
En återblick på fjolårets hjälte. 2010 blev Linus år med bla fri kost, logi, resor, sherpas och spotters. Bara positiv feedback och lyckliga minnesbilder. De problem som han inte klarade blev han "power-spottad" uppför. Kort och gott ett perfekt år med idel framgång. Vem vill ha det så i år?
Gåvan from Linus Malm on Vimeo.
onsdag 22 december 2010
Mårdhunden - hatad av alla
Den stackars hatade mårdhunden har bara en enda försvarsmekanism, nämligen att spela död. Den biter inte och klöser inte men ändå så gör den en sådan enorm skada där den far fram. Alla vill utrota den men dess exceptionella förmåga att livnära sig på de små och försvarslösa gör att dess spridning verkar ohejdbar. Hur lyckas den?
Efter att ha mycket noggrant läst hur den resonerar via sina tusentals superidiotiska reflektioner, nyheter och debatter så måste vi nog alla inse att dess fantastiska förmåga härrör från ett starkt mentalt handikapp som fungerar som den mest avancerade av alla skyddsmekanismer. Genom att notoriskt vägra förstå hur samspelet i naturen fungerar så har den utvecklat superkrafter mot sunt förnuft. Därmed så blir den immun mot alla försök att stoppa dess farliga spridning.
En lekmans diagnos betyder någon form av bokstavskombination. ADHD, DAMP eller i praktiken vilken kombination som helst verkar stämma in. Tyvärr så är mårdhundens försvarsmekanism mer komplicerad än så. Hemligheten ligger i att den i precis alla fall lyckas med bedriften att inse att den har någonting med något att göra. Absolut ingenting är mårdhundens fel.
Sanningen till dess natur hittar vi givetvis via wikipedia (saxat): "Dissociation är en psykologisk försvarsmekanism som innebär att individen hanterar emotionella konflikter eller inre eller yttre påfrestningar genom ett sammanbrott av sådana vanligtvis integrerade funktioner som medvetande, minne, perception och motorik. Dissociation innebär ofta tillfällig identitetsdiffusion. Det finns hypoteser om att människor med multipla personligheter eller dissociativ personlighetsstörning har dissociation som huvudförsvar."
Tyvärr så förknippas dissociation i många fall med posttraumatiska stressyndrom. Mårdhunden kan ha det djupaste av sår och vara det största offret. Vi kanske måste sluta att diskutera med mårdhunden. Lämna han ensam med hans site så kanske alla hans, och även våra, problem försvinner.
Vill du hjälpa mårdhunden så lämna han ensam i sin lya. Mårdhunden är hatad av alla, mest troligt även av sig själv.
Efter att ha mycket noggrant läst hur den resonerar via sina tusentals superidiotiska reflektioner, nyheter och debatter så måste vi nog alla inse att dess fantastiska förmåga härrör från ett starkt mentalt handikapp som fungerar som den mest avancerade av alla skyddsmekanismer. Genom att notoriskt vägra förstå hur samspelet i naturen fungerar så har den utvecklat superkrafter mot sunt förnuft. Därmed så blir den immun mot alla försök att stoppa dess farliga spridning.
En lekmans diagnos betyder någon form av bokstavskombination. ADHD, DAMP eller i praktiken vilken kombination som helst verkar stämma in. Tyvärr så är mårdhundens försvarsmekanism mer komplicerad än så. Hemligheten ligger i att den i precis alla fall lyckas med bedriften att inse att den har någonting med något att göra. Absolut ingenting är mårdhundens fel.
Sanningen till dess natur hittar vi givetvis via wikipedia (saxat): "Dissociation är en psykologisk försvarsmekanism som innebär att individen hanterar emotionella konflikter eller inre eller yttre påfrestningar genom ett sammanbrott av sådana vanligtvis integrerade funktioner som medvetande, minne, perception och motorik. Dissociation innebär ofta tillfällig identitetsdiffusion. Det finns hypoteser om att människor med multipla personligheter eller dissociativ personlighetsstörning har dissociation som huvudförsvar."
Tyvärr så förknippas dissociation i många fall med posttraumatiska stressyndrom. Mårdhunden kan ha det djupaste av sår och vara det största offret. Vi kanske måste sluta att diskutera med mårdhunden. Lämna han ensam med hans site så kanske alla hans, och även våra, problem försvinner.
Vill du hjälpa mårdhunden så lämna han ensam i sin lya. Mårdhunden är hatad av alla, mest troligt även av sig själv.
måndag 13 december 2010
Klätterbaksmälla
Sundvallsklättertävling var grym. Fina problem, trevligt folk och en londondimma av krita.
Imponerade var att se Fredrik Bodin slakta i gammal god stil. Frågan är väll inte om senaste inlägget på Mittnytt har tagit begreppet mörkning till nya höjder. Nu har vi iofs inte fått höra hur det kändes dagen efter..
Men, tävlingens höjdpunkt var när vinnaren, Snygg-Micke fick se sitt pris.
Ett stycke tjock-TV, av märket Panasonic. Killen äger så vitt jag vet ingen TV sedan tidigare. Det blir intressant att se hur han kommer att klämma in TV-tittande i sitt annars så tajta träningsschema.
Appropå dagen efter så har jag befunnit mig i något av ett limbo dagarna efter tävlingen. Ingen träningsverk eller ledsmärtor. Bara total brist på ork och hud. Känns lite som att ha varit på en weekend resa till Font fast utan sandstenen, friskluft och rödvin.. och Font.
Imponerade var att se Fredrik Bodin slakta i gammal god stil. Frågan är väll inte om senaste inlägget på Mittnytt har tagit begreppet mörkning till nya höjder. Nu har vi iofs inte fått höra hur det kändes dagen efter..
Men, tävlingens höjdpunkt var när vinnaren, Snygg-Micke fick se sitt pris.
Ett stycke tjock-TV, av märket Panasonic. Killen äger så vitt jag vet ingen TV sedan tidigare. Det blir intressant att se hur han kommer att klämma in TV-tittande i sitt annars så tajta träningsschema.
Appropå dagen efter så har jag befunnit mig i något av ett limbo dagarna efter tävlingen. Ingen träningsverk eller ledsmärtor. Bara total brist på ork och hud. Känns lite som att ha varit på en weekend resa till Font fast utan sandstenen, friskluft och rödvin.. och Font.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)